Jag gör inga som helst anspråk på att vara vetenskapligt bevandrad, inte i något avseende. Däremot, i egentlig mening, anser jag befinna mig på ungefär samma nivå i ämnet virus som, bland andra, kommunpolitiker René Janetzko och lagtingsman Stephan Toivonen. Dessa två tillsynes självutnämnda corona-experter/specialister framstår för mig som mest omhuldande av relativt få ”allmänhetens förmyndare” på insändarplats – i det fria ordets tecken, liksom.
För att inse allmänhetens rädsla för smitta behöver man inte vara en nutida krutuppfinnare. Att egocentriskt försöka nyttja den skräcken ... ja, vad säger man? Ett återkommande flöde av ord i meningslösa staplar, en dylik frälsning betackar jag mig för. För mitt vidkommande finns ingen annan utväg än att hörsamma majoriteten av i ämnet kompetenta kvinnor och män, allmänt respekterad forskning och dess rön.
Också landskapsläkaren Knut Lönnroth ska ha ett stort tack för sin insats i sammanhanget! Varken hans, eller någon annans, i ämnet väl etablerad kunskap – såväl som ”gemene man” – ingen torde vara i behov av medicinsk analys utförd av ymnigt ordsvingande talesmän i självutsedd bemärkelse.
Som avslut erinrar jag om så smått ett talesätt, som inte alls så sällan gör sig relevant i verkligheten: ”Experter och specialister vet alltmer om allt mindre, för att slutligen behärska allt om ingenting”.
Torbjörn Häggblom
