Läskunnigheten går ner bland våra skolbarn, den psykiska hälsan försämras och barn och unga rör sig allt mindre. Våra ungas välmående befinner sig i en kraftig utförsbacke. Mycket av detta kan tillskrivas skärmberoendet som håller på att bli vår tids största gissel.

Nyligen fick stadens bildningsnämnd backa från sitt flera år gamla beslut om mobilfria skolor. Orsaken är att beslutet inte har stöd i lag. Nu vill staden i stället införa motsvarande regler i skolornas ordningsstadga.

I Finland diskuteras en eventuell lagändring om elevers användning av mobiltelefoner i skolan. Åland har egen skollagstiftning. Som Ålands framtid både har förslagit och motionerat om i lagtinget bör den diskussionen även föras på Åland. Målsättningen bör vara att genom lag införa mobilfria skolor över hela Åland.

Varför? För att det stör koncentration och därmed inlärning hos elever om de tillåts vara uppkopplade med tillgång till mobiltelefon under lektionstid. Vi vuxna behöver bara gå till oss själva och analysera hur mobilanvändningen påverkar vårt arbete. Givetvis varierar det mellan olika jobb, men sett ur ett generellt perspektiv.

Utanför skoltid har de flesta barn och unga idag mer eller mindre obehindrad tillgång till skärm. Det här har skapat ett omfattande beroende som, likt andra beroenden och missbruk, påverkar vardagen. Man kan med fog talat om ett utbrett ”skärmknarkande” långt ned i åldrarna, vilket är allmänt accepterat.

Forskning och mätresultat börjar alltmer komma till samma slutsats: skärmberoendet leder till sämre läsförståelse och skrivkunskaper där basal allmänbildning och kunskap får ge vika för snuttifierad information och kommunikation med önskan om omedelbar bekräftelse. Att ständigt leva i detta virala brus har även lett till att barns och ungas tålamod och uthållighet försämrats avsevärt, vilket inte minst visar sig i skolarbetet, där minsta motståndets lag råder.

Även om samhället kan göra mycket genom lagstiftning, rekommendationer och förbud faller det primära ansvaret för våra barn och unga på föräldrar och vårdnadshavare. Förutom att införa begränsad skrämtid och absolut mobilförbud vid läggdags och under natten behövs begränsningar i användning av skadliga sociala appar.

Ute i världen och inom EU förs diskussioner om hur man bäst kan skydda unga från vissa sociala plattformar. Lagstiftning om att ställa större krav på de ansvariga för dessa plattformar är ett sätt, men sist och slutligen faller huvudansvaret tillbaka på användarna och därmed föräldrarna. Steget att börja lagstifta om föräldraansvaret är långt. Skärmberoendet måste i stället motas och botas med sunt förnuft och insikt om dess skadeverkningar.

Vi vuxna måste ta de beslut som rör våra barns bästa och deras välmående och ibland är dessa beslut obekväma och icke populära att ta, men som vuxen och förälder har du ett särskilt ansvar. Sedan finns det alltid undantag som bekräftar regeln. Elever som har ett dokumenterat behov av att ha tillgång till sin mobil i skolan ska givetvis ha det.
Linda Jansson
Jonny Landström
Ålands framtid