Kerstin Östermans ledare ”Ryssland varnar Finland för att gå med i Nato” den 10 januari, framför en intressant kommentar om dilemmat som upptagit Finlands politiker och massmedier ända sedan Sovjetunionens kollaps. Innan dess var en sådan diskussion inte ens tankbar. I ett Finland som under den eran benämndes av en viss humorist som ”Keckoslovakia” kunde ingen på allvar föreställa sig att det fanns något alternativ till sträng neutralitet, annat än som en ren fantasi. Sedan dess har dock just en sådan diskussion blomstrat, möjligtvis som en överreaktion inom vissa kretsar som betraktat den tidigare perioden som pinsamt passiv.
Tack och lov verkar denna tolkning bekräftas av resultatet från den opinionsundersökning om Nato-medlemskap som Österman citerar; nämligen att fyrtio procent är emot, jämfört med tjugosex procent för.
Jag fortsätter att förvånas över att frågan ens diskuteras så ihärdigt när bara tjugosex procent är för. Vilka fördelar kan Finland tänkas vinna av ett Natomedlemskap? Fördelar som blir alltmer strängt ifrågasätta av Nato:s kärnmedlemmar såsom Frankrike.
Någon med ens den minsta kunskap om geopolitiska och strategiska realiteter kunde ha skrivit Putins nuvarande varning, lika bra som han själv. Han citeras i ledaren att ha konstaterat att det är Nato som närmar sig Ryssland och att det därför är Nato som ska ge Ryssland garantier (inte vice versa). Kalla fakta är att han har helt rätt. President George Bush den äldre försäkrade Mikael Gorbatjov att det inte var USA:s mening att Nato skulle expanderas österut då de sovjetiska styrkorna lämnade de före detta satellit-länderna. Men inom fem år blev alla, utom Ukraina och Vitryssland, Natomedlemmar.
Att Putin, sedan han blivit president, inte skulle dröja med att rikta om Rysslands politik mot att återställa landets traditionella intressesfärer, var den helt förutsebara följden av den aggressiva inriktningen på amerikansk utrikespolitik efter Sovjetunionens kollaps, precis när motsatsen behövdes. Möjligtvis hade världen blivit säkrare i dag om USA:s ledare då hade hyst bara ett minimum av visdom. Tyvärr kommer hela världen att istället betala ett ytterst hög pris för deras blindhet.
Låt oss vara realistiska: Drömmen om att Ukraina ”fritt får bestämma hur (man) vill forma sin framtid och sin säkerhet” är inget annat än fromma önskningar. Och detsamma gäller Finland (och Sverige med). Ju tidigare man slutar leva i drömmarnas värld och förlikar sig med Putins Ryssland, desto bättre för båda sidor. Största problemet enligt min åsikt är inte Ryssland utan USA och Nato.
Robert Horwood
Eckerö
