I insändaren indikeras att parlamentarismen driver fram politiska konflikter. Samtidigt får man det intrycket att skribenten tror att utan parlamentarism skulle vi uppnå större samförstånd.

Enligt min uppfattning och erfarenhet förhindrar inte parlamentarismen varken kompromisser eller samförstånd. Dess uppgift är något helt annat.

All politisk maktutövning måste kunna granskas och prövas.

I vårt samhälle har vi två politiska system, det kommunala och det självstyrelsepolitiska, som måste kunna utsättas för granskning för att motverka maktmissbruk. De kommunala beslutsorganen alltifrån nämnder, styrelser och fullmäktige fattar beslut av olika slag. Alla dessa beslut kan av kommunmedlemmarna prövas i form av rättelseyrkanden eller besvär till förvaltningsdomstolen.

Tyvärr är insynen i de kommunala beslutsprocesserna svag.

Öppenheten är maximal i staden där alla föredragningslistor och protokoll är tillgängliga för allmänheten och media. Insyn i beslutsprocessen är viktigt för en fungerande närdemokrati. Stadens utsända fullmäktigemöten är ypperliga exempel på öppenhet och direkt demokrati.

Synd att så många kommuner inte tar efter Mariehamn i detta avseende. Bristen på öppenhet minskar kommunmedborgarnas möjligheter att påverka beslutsfattarna i frågor som ofta är av stor vikt för mångas vardagsliv.

I dylika system får exekutiven eller det verkställande organet ofta alltför stor makt. Deras möten är slutna för allmänheten vilket gör att när frågorna kommer till kommunfullmäktige, som sammanträder rätt sällan, är allting redan klappat och klart.

Tystnadskulturer är aldrig bra för en god demokratisk process där alla ska ha möjlighet att delta och påverka. I kommunerna på Åland har man inte parlamentarism. Medlemmarna till kommunstyrelserna väljs enligt ett proportionellt valsystem. Beslut fattas av majoriteter som kan variera kraftigt från ärende till ärende.

I ett parlament som lagtinget är beslutsfattandet av annan karaktär. Lagtinget stiftar lagar och godkänner en budget. Beslut som sedan verkställs av regeringen.

Regeringen sitter på en lagtingsmajoritets mandat det vill säga om regeringen ska få igenom sin politik i lagtinget måste den se till att majoriteten stöder de förslag som kommer från regeringen till lagtinget. Detta är grunden för parlamentarismen.

En majoritet bildar regering, följer ett gemensamt regeringsprogram och tar ansvar för att det fattas politiska beslut i lagtinget. Över lagtingets beslut kan man inte besvära sig.

Granskningen av regeringens politik görs av en opposition som inte bär regeringsansvar. Oppositionen har med andra ord en mycket viktig uppgift. Att granska makten och föra fram sina väljares önskemål. Detta utesluter inte kompromisser eller samförstånd. Så sker också för det mesta i lagtinget.

Media eller den tredje statsmakten rapporterar om de motsättningar som diskuteras i lagtinget. Det som alla är överens om är vanligtvis inte intressant för läsarna. På grund av detta kan det förefalla som om lagtinget bara käbblar och att majoriteten och oppositionen hela tiden är i luven på varandra. Men det är inte fallet. Skenet bedrar.

I alla demokratiska system krävs skicklighet och kreativitet för att nå politisk framgång. Om man i första hand är ute efter egen makt och har en inflytelserik politisk post är det svårt att skapa samförstånd och kompromisser. Prestige och omval går då lätt före det gemensammas bästa.

Barbro Sundback