Efter ett drygt halvt år av utmanande förhandlingar har landskapet Åland nått ett viktigt mål när det handlar om ett nytt tjänstekollektivavtal för ungefär 2.000 anställda som jobbar inom den offentliga sektorn och ser till att landskapet Åland och dess institutioner fortsätter leverera välfärd.
Resultatet är stigande löner som förhoppningsvis ska resultera i större köpkraft och en starkare samhällsekonomi. Höjningarna är 2,25 procent retroaktivt för 2022 (en ökning med 1,4 miljoner euro jämfört med året innan), 2,15 procent för 2023 (2,6 miljoner) samt 1,9 procent i allmän justering och en pott om 2,6 procent för löneutvecklingsprogrammet 2024 (3,7 miljoner).
I jämförelse med den kommunala sektorns tjänstekollektivavtal är höjningarna lägre och, än viktigare, fastslagna och förutsägbara. Den finländska avtalsrörelsen är alltjämt skakig och kan under våren landa i betydligt större ökningar, något Åland och dess skattebetalare nu undviker.
På Åland är det landskapsregeringen som via sin avtalsbyrå sköter förhandlingarna gentemot fem olika fackliga organisationer, alla med egna önskemål och förhoppningar från sina medlemmar.
Arbetet med att ta fram avtalet är grannlaga, alla vill ha mer, och därför är det viktigt att samtalen är konstruktiva och förtroliga samt att resultatet i skyndsam ordning kan godkännas av Ålands lagting när parterna nått en överenskommelse. När det gäller löner finns det oändligt många åsikter varför processen måste vara både tydlig och smidig.
I det aktuella fallet godkände landskapsregeringen för sin del preliminärt det åländska tjänstekollektivavtalet på torsdagsmorgonen för att sedan i formell mening underställas finans- och näringsutskottet för godkännande samma eftermiddag. Detta är nödvändigt för att skapa trovärdighet och stabilitet.
Utskottet godkände detta med stor majoritet (6-1) och valde av lätt insedda skäl att inte föra frågan till lagtinget för behandling tidigast någon gång i mars. En sådan fördröjning hade skapat förvirring och osäkerhet på arbetsmarknaden vilket utskottet inte anser vara förenligt med ett pålitligt samhällsbygge.
Ett parlament ska inte ägna sig åt avtalsförhandlingar och köpslående kring lönesättning. Detta sker på samma sätt i resten av världen. Bara tanken att avtalsrörelser skulle löpa gatlopp i Finlands eller Sveriges riksdagar avskräcker, för att uttrycka det försiktigt.
Med detta sagt är löneökningar aldrig önskvärda men dessvärre oundvikliga med tanke på att vardagen blir dyrare till följd av faktorer som Åland inte kan påverka. Inflationen är utmanande och har redan lett till kännbara prisökningar på det mesta vi använder.
För Ålands vidkommande är det ett faktum att vi alltid måste tänka ekonomiskt och hushålla med begränsade resurser. Det får aldrig leda till att vi nedmonterar tryggheten och förutsägbarheten för de som betalar kalaset – alla ålänningar. I vår uppgift som lagtingsledamöter ingår att skapa arbetsro och starka institutioner som klarar av att leverera grundtrygghet till alla.
Det aktuella tjänstekollektivavtalet fyller dessa krav och borgar för stabilitet fram till år 2025 vilket är bra. Från utskottets sida vill jag därför rikta ett tack till Ålands landskapsregering, dess avtalsbyrå och alla inblandade fackliga organisationer som kommit överens om ett avtal som antagligen ingen är riktigt nöjd med. Och det är, ibland, precis som det ska vara i förhandlingar.
Jörgen Pettersson
Ordförande, finans- och näringsutskottet
