I tisdagens Ålandstidning skriver Martin Eneroth om kön och genus och upprepar sin käpphäst att ”feminister” hävdar att ”kön är bara en social konstruktion”. Han hävdar även att ”genusvetenskap” inte är ”vetenskap”. Som bevis anför han en anekdot från dagis, föga vetenskapligt.
Personligen har jag svårt att förstå detta debatterande med halmgubbar. Eneroth målar upp en nidbild av ”feminister” och ”genusvetenskap” och debatterar sedan mot dem. Som stöd använder Eneroth psykologin, men jag har en liten överraskning till Eneroth: Psykologi kan vara precis lika litet vetenskap som Eneroths nidbild av ”genusvetenskap”.
Såväl psykologi som genus kan och bör undersökas vetenskapligt, men det behöver inte betyda att all forskning kring dessa ämnen är vetenskaplig eller att alla föreläsare eller författare är det. Ett bra exempel på en vetenskaplig genomgång av skillnader i barns inlärning hittar man i SOU 2010:52.
Så åter till Eneroths käpphäst, ”kön är bara en social konstruktion”. Verkligheten är mera komplex än så och vill man ta ett mindre laddat fenomen så kan man se på diskussionen kring ”arv” och ”miljö”. Hur stor del av vår personlighet är förbestämd via arv och hur stor del är ett resultat av vår miljö?
Samma gäller för ”kön”, men problemet är att ”kön” kan betyda så många olika saker. Vi kan börja med biologiskt kön. Rent biologiskt har majoriteten av pojkar en X- och en Y-kromosom. Majoriteten av flickor har två X-kromosomer. Så rent biologiskt har vi två grupper: XY och XX. Det finns skillnader mellan dessa grupper, men skillnaden inom grupperna är större än skillnaden mellan grupperna.
Det leder oss till begreppet ”socialt kön”. Det vill säga omgivningens uppfattning om hur pojkar och flickor ska vara. Gärna väldigt stereotypt. Pojkar är bråkiga och gillar bilar. Flickor är snälla och leker med dockor. Ve den pojke som leker med dockor eller den flicka som gillar bilar! Jag rekommenderar Eneroth att studera valfri leksakskatalog, detta nådens år 2023 för att se hur stereotypt det fortfarande är.
Allt detta kan studeras vetenskapligt. Man kan exempelvis studera hur kvinnliga politiker oftare utsätts för hat och hot. Man kan studera hur skolpersonal bemöter elever olika och på ett sätt som saknar vetenskaplig grund. Man kan studera skillnader i flickors och pojkars inlärning. All sådan forskning, som bedrivs vetenskapligt är bra och viktig.
Att skapa en halmgubbe, en nidbild som man sedan ”hatar” som Eneroth säger sig göra är dock inte konstruktivt. Inte heller att avfärda all genusvetenskap baserat på en ren missuppfattning. Liksom alla andra forskningsfält har genusvetenskapen, liksom psykologin, sin beskärda del av nonsens. Sådant bör synliggöras och kritiseras, men gärna då utifrån kunskap och insikt.
I stället för att försöka pressa in alla pojkar och flickor i förbestämda roller så borde vi försöka se alla som individer. Det tror jag att alla, även Eneroth skulle må bra av.
Anders Gustafsson
