Foto:

Nu kan jag se väljarna i ögonen

I tilläggsbudgeten föreslog landskapsregeringen att lagtinget skulle ge landskapsregeringen en fullmakt att fram till 31 december 2023 bevilja lån och garantier för högst 15 miljoner euro till elhandelsföretag på Åland.

Lånen/garantierna skulle ges utan krav på motsäkerhet och landskapsregeringen, inte lagtinget, skulle fastställa lånevillkor. Av dessa anledningar föreslog jag i en budgetmotion att detta anslag skulle strykas i sin helhet. Medan resten av oppositionen i lagtinget främst debatterade frågan om 2 miljoner euro i ökade landskapsandelar och hur solcellsstödet om 750.000 euro hanterats så försökte jag få medhåll på kravet om säkerheter för lån och garantier om 15.000.000.
Mina försök fortsatte i utskottet där optimisten tyckte det såg lovande ut, men där det ändå i sista versionen inte fanns något krav på säkerheter. Jag ville få in en text, som inte fick understöd, men som blev en reservation med texten:
”Utskottet konstaterar att eventuella lån och garantier kräver betryggande motsäkerhet i enlighet med landskapslagen (1988:50) om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti.”

I slutet av mötet på fredagen ville John Holmberg (Lib) sätta sitt namn under reservationen, vilket kändes bra. Då kunde reservationen gå till omröstning så att alla kunde se vem som hanterar skattemedel slapphänt och vilka som hanterar dem med varsamhet, som jag sade.
Inför behandlingen i plenum på måndagen hade jag tre fina anföranden, enligt min mening, för att övertyga lagtinget om att vi måste kräva säkerheter.

När jag var på väg till lagtinget så ringde utskottsordförande Jörgen Pettersson (C) till mig och sade att jag hade haft rätt när det gällde kravet på säkerhet. Han hade ett förslag till text, som han undrade om jag kunde acceptera:
”Utskottet förutsätter att eventuella lån och garantier ges mot säkerhet i enlighet med 4 och 10 §§ i landskapslagen (1988:50) om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti.”
Detta var bara en precisering av mitt förslag, så jag sade självklart ja. Mina anföranden kastade jag i papperskorgen och så småningom blev det nya förslaget lagtingets beslut med rösterna 30–0 i torsdags. Enhälligt. Ingen mindes när de sett 30–0 i en omröstning i lagtinget senast.
Få mindes att ett betänkande från finansutskottet hade gått i retur till finansutskottet från lagtinget. Någon trodde det hade hänt i slutet av 1990-talet senast. Då var det dramatik och osämja. Denna gång gällde det enbart en detalj i betänkandet.

Jag var den ende som tog upp frågan om säkerheter för dessa lån i lagtinget i den första debatten, men till sist stod hela lagtinget enat bakom detta förslag.

Åländsk Demokrati hoppas att dessa lån eller garantier kan hjälpa företagen i elhandelsbranschen i vinter. Vi hoppas också att inte bara våra väljare utan alla ålänningarna känner att deras skattemedel har hanterats med varsamhet tack vare kraven på säkerhet. Åländsk Demokrati kommer alltid att värna för ålänningarnas bästa.
Slutet gott. Allting gott. Och nu kan jag se väljarna i ögonen igen.

Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati

Hittat fel i texten? Skriv till oss