SuPers fackavdelning på Åland är tveksam till att den nya yrkeskategorin omsorgsassistenter skulle kunna ersätta närvårdarnas arbetsuppgifter. Arbetsbördan skulle eventuellt minska men själva ansvarsbiten skulle bli större.
Det är enkelt att säga att omsorgsassistenterna, eller obehöriga som vi vill kalla dem, kan mata och göra grundvård. Det är just det området närvårdarna är professionella på. Det är en ansvarsfråga att ge någon uppgiften att mata en patient. För snabbt matintag kan leda till aspiration och lunginflammation är ett faktum. Inte minst vid grundvård är det viktigt att en personal med yrkesskicklighet kan observera eventuella sår, cirkulation eller enbart observera allmäntillståndet hos patienten. Kommer omsorgsassistenterna ha den kunskapen?
Närvårdarna har en bred utbildning och en yrkeskompetens som inte går att byta ut till omsorgsassistenter. Varför denna snabba utbildning till omsorgsassistenter då det finns många andra alternativ till att få fler närvårdare. Det borde finnas fler platser till vuxenutbildning och läroavtal.
Läroavtal är ett alternativ som vi tror många skulle välja då arbete och utbildning kan kombineras. Läroavtal borde också efterfrågas av arbetsgivarna då det skulle gynna arbetsplatsen. Arbetsgivaren får en blivande personal och personen som valt att gå läroavtal är motiverad till att bli närvårdare med ett direkt yrkeskunnande och som förhoppningsvis stannar på arbetsplatsen.
Närvårdarna behöver nu få uppskattning och behöver få synas. Det har varit en tuff tid under pandemin samt denna sommar då det delvist inte funnits sommarvikarier. Närvårdarna har jobbat hårt för att få verksamheter att fungera. De har bytt arbetsturer, jobbat dubbla arbetspass även jobbat övertid för att få allt att fungera. Lyckligtvis kom semestern som en räddning för återhämtning men de som hade haft semester har uttryckt att de skulle behövt semester efter semestern. Det finns en stor risk att sjukskrivningarna ökar på grund av den höga arbetsbelastning som nu råder och vem ska då ta hand om de äldre och sjuka och samtidigt garantera en god vård?
Det finns redan en trend i att när närvårdare blir frånvarande från arbetet blir de oftast ersatt med obehöriga vikarier eller ingen vikarie alls. Detta ökar arbetsbördan avsevärt hos de övriga i personalen. Finns flertal gånger då det enbart funnits obehöriga på boenden/avdelningar. Vem ansvarar då när något allvarligt händer? Ska den trenden faktiskt få fortsätta?
Det är ledsamt att se att det viktiga jobb som närvårdarna gör inte klassas som viktigt då det anses att vem som helst kan utföra det. En hög vårdkvalitet är något som arbetsplatserna borde sträva efter, inte tvärtom.
Om arbetsgivarna skulle tillåta närvårdarna göra de arbetsuppgifter de är behöriga till skulle även många stanna inom yrket. Många närvårdare skolar om sig till sjukskötaren för att bland annat få göra de uppgifter en närvårdare egentligen har behörighet till.
Lönskillnaden mellan en outbildad och en närvårdare är minimal. Att öka löneskillnaderna skulle ge en morot till att outbildade vill studera till närvårdare. Lönerna i sig måste höjas inom alla vårdyrken för att behålla dem attraktiva.
Ta tillvara den kompetens som personalen besitter. Motivera med nya arbetsbeskrivningar och ordna fortbildning som ger en mer kompetent personal, då kanske bristen på närvårdare på arbetsplatserna skulle avta.
SuPers styrelse på Åland
Tiina Uotinen
Agneta Rösgren
Jonna Nordlund
Ann-Charlotte Nyman
Jeanette Sjöblom
Essi Moring
