Foto:

När Järsövägen planerades

När Järsövägen planerades i slutet av 1960- och början av 1970-talet, råkade jag hamna i händelsernas centrum, och fick då på nära håll uppleva hur olika vägalternativ behandlades. På grund av att detta just nu kan ha ett visst intresse, återger jag här ur minnet en särskild händelse som inträffade under Järsövägens tillblivelse.

Landskapsregeringen, som då hette landskapsnämnden, hade tillsatt en rådgivande nämnd som kallades ”Naturvårdsnämnden”. Ordförande i nämnden var min dåvarande chef, landskapsforstmästare Bertel Lindroos. Medlemmar var lantmäteriingenjör Bertil Fagerlund, folkskolrekrektor Jan-Erik Eriksson samt ytterligare två personer vars namn jag tyvärr har glömt. Sekreterare var byggnadskonsulent Valter Danielsson,. Det hände nu och då när den ordinarie sekreteraren var förhindrad, att jag inkallades som sekreterare vid nämndens möten och vid mötet då nämndens förslag till Järsövägens sträckning slutligen fastställdes, råkade jag vara sekreterare.

Nämnden besökte först med båt skärgården mellan Gripen och norra Järsö, och därefter landvägen Lemböte by och Espholm. Efter fältstudierna var nämnden enig om att Järsövägen skulle utgå från Knutsboda eller Lemböte, med broar och vägbankar till Munkholm – Slättholm – Granholm och via Rödgrund till Nåtö och vidare till Järsö. Nämndens motiv var att skärgårdsbyarna med denna västräckning skulle anslutas direkt till moderkommunen samt att eventuella framtida trafikproblem genom Mariehamn skulle undvikas, och dessutom att det särskilt värdefulla naturområdet vid Espholm, inte skulle förstöras. Detta var ursprungligen Bertil Fagerlunds idé, men den omfattas av hela nämnden. Själv deltog jag endast som tillfällig sekreterare.

Protokollet skrevs ut, undertecknades och lämnades till landskapsnämnden. En vecka senare kallades jag och ordföranden, landskapsforstmästaren, in till lantrådet Martin Isaksson som då hade sitt kontor i stadshuset. På grund av att nämndens förslag inte överensstämde med lantrådets åsikt, blev vi mycket häftigt utskällda: ”Ni ska inte blanda er i saker ni inte begriper, håll er till naturvården och därmed jämt. Jag kommer inte att föra fram era åsikter i detta ärende.”

Om nämndes förslag hade kommit fram till landsting och allmänhet, hade kanske Järsövägen i dag haft en annan sträckning. En liknande händelse utspelades när Chipsfabrikens lokalisering behandlades, men det är en annan historia som också håller på att försvinna i glömskans ogenomträngliga dimma.

Jens Harberg

Hittat fel i texten? Skriv till oss