Åland är alldeles för litet för att ha råd med det ekonomiska käbbel, som lagtingspolitikerna ägnar sig åt hela tiden.
Ett typiskt exempel är då förra landskapsregeringen i all hast i slutet på sin mandatperiod beslöt att beställa en elhybridfärja. Utan att bry sig om att nya anläggningar för att kunna sätta färjan i bruk, inte fanns. Till exempel laddningsstationer eller lämpliga hamnar, vägar och elledningar och så vidare. Kostnader som skulle tillkommit var i mångmiljonbelopp, och var de kostnaderna upptagna i någon budget? Inte mig veterligen.
Den nya landskapsregeringen sade upp avtalet, och vad den notan kommer att hamna på, är ännu höljt i dunkel.
Kort sagt: Vi har inte råd med oppositionspolitik på Åland! 30.000 invånare förmår inte bära bördan av egensinniga politikers självhävdelsebehov. Det kostar för mycket, och pengarna tas från vård, skola och omsorg. Vi behöver politiker som kan samarbeta över partigränserna, vi behöver politiker som tänker mer på vilken offentlig ekonomi vi överlämnar till våra barn och barnbarn, än att politikerns namn skall omnämnas i historieböckerna som personer som kan driva sin vilja igenom!
Ett hopp tändes efter förra valet, då flera av de nya invalda politikerna med en mun (över partigränserna) förklarade att nu skulle alla samarbeta föra Ålands bästa.
Vi såg hur det gick, efter några år i landskapsborgen har de blivit upplärda av de gamla i gården, och någon opposition mot rådande system märks inte längre.
Nu är det att hoppas på att de som suttit för länge i borgen, antingen inte ställer upp för nyval, eller inte blir invalda. För utan nytt, färskt blod i beslutsfattandet och tänkesätt blir det ingen förändring.
Runa Lisa Jansson
