På sextiotalet, om man skulle rida på vågen av det som var nytt, så var det musik som gällde. Nu skulle jag säga att det är TED-talks: Nya omvälvande tankegångar, sådant som kan leda till paradigmskiften. Det är en så skön känsla av att vara med om ett sånt. För min egen del så har paradigmskiften mest burits av musik eller litteratur. Jag har flera gånger velat bränna alla mina gamla skivor och kanske, nästan, alla mina gamla böcker jag samlar på. Bokbränningar brukar sällan vara nåt positivt, bara. Det är väl det som har hindrat mig.
Rosling innebar ett paradigmskifte. Egentligen bara för att han presenterade statistik i en ny form. Ofta kan det bara vara sådant som krävs. Hans slutsats var omvälvande: Folk lever med trettio år gamla fördomar, även om de arbetar med just de sakerna: Biståndsarbetares bild av Afrika är trettio år gammal. Hur är det med oss själva? Vad är vår bild av våran tillvaro? Jag såg nyligen en tysk dokumentär, välgjord, vars slutsats var att 70 procent av européerna har ekonomiska svårigheter varje månad (working but poor DW).
Det här är ny kunskap. Vi rider just nu på den vågen.
Martin Eneroth
