Mises attityd ohållbar

”Tack för dina frågor, Torbjörn. Eftersom frågorna är komplexa och invävda i både Mises och Proans verksamhet, vore det bästa om du tar kontakt med vårt kontor och bokar ett möte med personalen”. Så bemötte Mises styrelseordförande, Anna Holmström, min insändare i fredagens Ålandstidningen (under rubriken ”Mise stiftar egna lagar”).

Jag finner det artigt att man tackar även för kritik som tydligt har uppfattats vara tämligen obekväm. Men – jag ställde en enda fråga: ”Frågan är; enligt vilken paragraf i Ålands lagsamling har Mise rätt att kräva en avgift för arbete som inte har utförts”? Den frågan förväntar jag mig att åtminstone Mises styrelseordförande förmår bemöta. Jag kan inte se mig ha någon anledning till att boka tid för förhandlingar med vare sig Anna Holmström eller hennes personal. Enligt mitt förmenande är Mise nämligen, i realiteten, inte en så kallad skyddad verkstad.
Förutom frågan, och en upplysning om att det mig påtvingade sopkärlet inte har kommit till någon användning alls – där utöver bestod min nämnda insändare av kritik, med hänvisning till renhållnings-, avfallslagar och dito förordningar. Därvidlag finns ett enormt behov av meningsfulla klargöranden, ett pragmatiskt handlande till fromma.
Ett patetiskt återkommande recept: ”Vi måste alla hjälpas åt”, önsketänkande och känslomässigt svammel – en dylik hantering av den krassa verklighetens juridiska förutsättningar har sedan länge visat sig leda till ett allt dyrare kaos för både ”Mise-myndigheten” och dess undersåtar.

Torbjörn Häggblom