Under de senaste veckorna har förslag till indragningar, kanske främst på den Tvärgående linjen men inte enbart, diskuterats flitigt bland brukare och resenärer i allmänhet och skärgårdsbor i synnerhet. Jag kan inte låta bli att notera några i mitt tycke mycket märkliga inslag i media så som de rapporterats och inte rättats om de visat sig vara felaktigt återgivna.
Det första inspelet kom från infrastrukturminister Christian Wikström (Ob) som tydligen anser att skärgårdstrafiken subventionerar transporter till och från fiskodlingarna. Mycket konstigt. Enligt detta resonemang subventioneras väl alla transporter, även de som sker till till exempel mjölkgårdarna och/eller till butikerna, som de facto redan lyfter andra stöd för merkostnader som uppstår på grund av att verksamheten är förlagd till skärgården. Det här gäller ju i så fall all näringsverksamhet inklusive de entreprenörer som åker ut till skärgården för olika jobb, exempelvis byggare. Snacka om att gynna företagsamheten i skärgården genom att hålla den levande. Pyttsan.
Det andra inspelet kom från lantrådet Veronica Thörnroos (C) som försökte lugna de upprörda rösterna genom att säga att remissförslaget bara var ett förslag och alltså inte ett beslut som sänts på remiss. Konstigt. Inte brukar man väl skicka beslut på remiss? Då är det ju redan för sent att komma med synpunkter till ändringar. Eller kanske det var just det man ville. Det vill säga ge sken av att nu har ni möjlighet att tycka till, men tji fick ni för beslutet är ju redan taget. Nej, det vill jag ju inte tro. Vi ska väl inte behöva konstatera här samma spel för galleriet som i ”tunnelgate” som gäckat ålänningarna nu i tre år sedan de numera ökända frasen som går till historien ”regeringen avser bygga en tunnel” sattes i pränt i regeringsprogrammet.
Senaste märkliga inslag i ämnet levererades av lagtingsledamot Camilla Gunell (S) som ställer en skriftlig fråga till regeringen. Gunell undrar i hur hög grad landskapsregeringen bedömer att de i dag indirekt subventionerar fiskodlingsnäringen genom landskapsfinansierade transporter. Gunell frågar också om detta är förenligt med statsstödsreglerna. Den sistnämnda aspekten är förvisso intressant om än knappast dramatisk. Det är ju inte bara inom Åland som varor transporteras på vattenvägarna. På andra sidan Skiftet är alla transporter på de gula färjorna helt fria från avgifter.
Gunells fråga andas, enligt mitt förmenade, snarare en slags missunnsamhet förutom mot själva fiskodlingsnäringen, som är viktiga arbetsgivare i skärgårdskommunerna Brändö och Föglö, även mot alla dem som på ett eller annat sätt nyttjar eller är beroende av skärgårdstrafiken. För nog måste man väl se det så att eftersom inte full kostnadstäckning erhålls genom intäkter från årskort och färjavgifter så ”subventioneras” dessa resor av ”landskapsregeringen”. Hit räknas resor som arbetspendlare gör i bägge riktningar och likaså stugfolket som tar sig till och från sitt fritidsboende i skärgården.
Vi politiker ska givetvis verka för att inte samhället åsamkas onödiga kostnader för upprätthållande av en välfungerande infrastruktur på hela Åland, skärgården således inbegripen. Det sker genom vettiga investeringar i modernt tonnage som minskar driftskostnaderna men också genom att bygga fasta förbindelser där detta är möjligt. Tyvärr har just dessa innovativa lösningar lyst med sin frånvaro under den pågående mandatperioden.
Rainer Juslin (Lib)
