Ålandstidningens ledare 17.1 med rubriksättningen ”Vindkraftsfrågan har blivit en arena för ideologisk tuppfäktning” är ett anmärkningsvärt försök till en politisk ledare. Tycka vad man vill om polariserade debatter men i ett samhälle finns många olika röster som behöver få komma fram, också från olika ideologiska sammanslutningar.
Stora omfattande förändringar i samhället, både strukturella och finansiella frågor, skapar en debatt och en opinion. Krydda med lite osäkerhet inför framtiden och bristande respekt för avvikande åsikter och bristande information så är diskussionen igång. Särskilt när folk blir osakligt behandlade, förbisedda och förminskade.
Ledaren kan ses som en gott och blandat-påse av förlegade fördomar och härskartekniker. Sådana argument som används när någon ännu inte förstått att jämställdhetsarbetet är något som alla vinner på oavsett politisk hemvist eller vill trycka ner politiska motståndare på ett osakligt sätt. Vi har ännu stora löneklyftor män och kvinnor emellan, kvinnor tar mer ansvar för hem och hushåll, kvinnor är sjukskrivna oftare och förväntas arbeta lågavlönat för att det skulle vara ett kall i livet. Kvinnors pensioner är fortsättningsvis låga. Kvinnodominerade yrken annonseras sällan ut som heltid utan deltid. Var tredje kvinna i Finland utsätts för våld i nära relationer och statistiken för dödsfall orsakat av våld i nära relationer är skrämmande hög. Endast cirka 1 procent av Europas riskkapital går kvinnliga branscher och företagare tillgodo. Och i dag 2023 väljer ett av de ledande åländska tidningshusen på ledarplats att kalla det här arbetet för överdrivet känslosamt, det bekräftar återigen hurdana inbitna och destruktiva normer och strukturer vi har i samhället, mer än vad det belyser själva jämställdhetsarbetet eller dem som jobbar aktivt med att förändra detta.
Jessy Eckerman (S)
Kevin Eriksson svarar: Jessy Eckerman radar upp flera exempel på ojämställdhet i samhället och antyder att undertecknad och Ålandstidningen skulle förminska dessa problem genom att bidra till destruktiva normer och strukturer i samhället. Det är anmärkningsvärt då det enda undertecknad skriver är att feminismen är en självklar idé.
Feminism nämndes tillsammans med flera andra exempel på frågor som börjat handla om andra saker än vad de borde och som tagit skada av osakliga och ofta hätska inslag om att den egna åsikten är den enda rätta. Det är en av anledningarna till att det i dag finns folk som undviker att kalla sig för feminister, trots att de är för jämställdhet, och det kan omöjligen vara något som är positivt för att få igenom de jämställdhetsförändringar som Jessy Eckerman själv nämner – och som behövs.
Det förstår den som läser ledaren.
