Näringsminister Karlström framträdde i pressen och på ÅPF:s möte den 28 november och förklarade varför landskapsregeringen i en hast hade styrt över de så kallade krispengarna ännu en gång till mjölk- och mejerisektorn, för att den skulle räddas från konkurs. Samma argumentation användes år 2022 då också krispengarna styrdes till samma område utan några realistiska planer om hur det skulle gå till att få ordning och reda på den surmjölkssoppan.
Enligt min mening har LR:s beslut (eller icke-beslut) och åtgärder under en längre tid varit både fel och orättvisa mot hela den åländska jordbruksnäringen. Det har splittrat näringen och skapat orättvisa konkurrensförutsättningar för att kunna producera på lika villkor. Jag förutsätter att alla beslut som tas av LR är lagliga och att underlydande verksamheter följer vedertagen praxis på området. Själv har jag börjat tvivla på rättssäkerheten efter ha studerat visst agerande från landskapets sida. Besluten behöver inte vara olagliga och regelvidriga men de har varit felaktiga och orättvisa ur jordbrukets synvinkel.
Lantrådet Thörnroos framförde på samma möte att hon skulle sätta landskapsrevisorn på ärendet. Det är säkert bra att få en ordentlig genomlysning av hela beslutsprocessen inom förvaltningen och underlydande verksamheter. Det är tyvärr en för långsam procedur, risken är att medan man utreder så dör kon. Nu måste LR sluta blunda och öppna ögonen för fakta som händer inom mjölksektorn. Tillsätt en oberoende haverikommission som får till uppdrag att gå igenom branschen för att få en klar bild av vad som går att rädda och om det finns en framtid för mejeriet ÅCA för att sedan försöka göra en rekonstruktion av vissa delar av den åländska mjölksektorn.
Landskapsregeringen kan inte pytsa in mer och mer pengar utan att ta ansvar för helheten. Förr eller senare måste någon reda upp oredan och då kan det bli väldigt förödande för hela Åland. Utan krafttag går Åland rakt mot en mjölk kollaps med oöverskådliga konsekvenser för jordbruksnäringen.
Jan Salmén
