I Ålandstidningen den 9.11.2023 publicerades en ledare av Kerstin Österman om rasism och Finlands onda roll i detta.

Hon skriver om att Finland är det mest rasistiska landet i EU för personer med afrikanska rötter. Hon hänvisar till en EU-enkät.
Denna gjordes av EU:s byrå för grundläggande rättigheter. Dess huvuduppgift är att ge faktabaserade råd om grundläggande rättigheter. Så långt så bra.
Det vi, inom Ålands konservativa förening Urd.rf saknar är den objektiva grävande journalismen som har uppgiften att ifrågasätta även det officiella narrativet. I stället ser vi hur journalismen, även här på hemmaplan, blir ett verktyg i propagandan som bekräftar makthavarnas och olika lobbyisters agendor.
Ett exempel på den även här på Åland existerande uppläxande ”godhetsjournalismen” är precis denna ledare då skribenten använder sig bland annat av Black Lives Matter-rörelsen (BLM) som ett exempel i bekämpandet av en vis ”strukturell” rasism mot svarta. Det som skribenten ”ignorerar” är faktumet att denna BLM-rörelse är en vänsterextrem organisation som har ett nära samarbete med Antifa samt Trantifa som är en extremt våldsam falang av transaktivister inom Antifa. BLM-rörelsen har dessutom nyligen visat ett starkt stöd även för Hamas.
I frågan varför rasism växer i landet skriver hon så här: ”En möjlig orsak är att de främlingsfientliga partier fått större understöd och mer politiskt inflytande runt om i Europa.”
Nej. Vi anser att detta inte är orsaken. Hon borde ställa frågan så här i stället: Hur kunde understödet för de partierna bli så stort!?
Nu kunde man skriva texter om en ökad kriminalitet på grund av en viss invandringspolitik. Kritik mot denna framförs ofta som rasism. Här borde i stället mediernas roll belysas som de som egentligen borde beskriva verkligheten.

I detta sammanhang är narrativet att det mångkulturella ska främjas, svarta är offer för vår rasism och vi har skyldigheten att inte på något sätt kränka minoriteter. Om det så handlar om folk från Afrika eller människor med till exempel en annan sexuell läggning. Frågan är hur mycket substans som finns i det? Eller annorlunda formulerat: Vad är strukturell rasism? Finns den eller är det bara ett svepskäl som ska bekräfta berättelsen? Betyder strukturellt i sammanhanget bara att man tar bort individens ansvar för sina handlingar och överför det till en viss grupp man vill utpeka som onda krafter inom ett samhälle? En annan sak som egentligen inte är en stor hemlighet längre är faktumet att i kampen för jämställdhet, inkludering, rättvisa, rädda klimatet och så vidare samt i kampen mot rasism och alla möjliga former av kränkande av minoriteter frigörs stora ekonomiska medel. Man kan prata om ett skapande av olika ideologiska industrigrenar. Människor som driver alla dessa agendor tjänar pengar på sånt.

För att kunna få mätbara resultat i en undersökning krävs det att man definierar begreppen tydligt. Och detta gäller förresten även juridiken. Så vad är egentligen ett hatbrott, vad är hate speech, näthat osv...? Och den grundläggande frågan är vem som har tolkningsrätten eller bestämmer över det? Och här sluter cirkeln sig. Det är makthavarna, framför allt de på EU-nivå som lagstiftar om detta. För dessa begrepp är nämligen tolkningsmarginalen relativ stor. Och detta gör saken så farlig. Nämligen genom att detta progressiva förmynderi skapar verktyg för att kunna få tyst på folk om deras åsikter strider mot agendorna.
Och vilka agendor pratar vi om? Ja. Det handlar alltid om samma sak. Pengar, makt och kontroll. Och journalismen även här på Åland deltar flitigt i det här genom att den egentliga oberoende journalismen blir till agendajournalism. Det vill säga när journalister blir till aktivister för en viss ideologi.

Ålands konservativa förening Urd r.f.

René Janetzko
Anette Lehtinen
Katja Janetzko

Kerstin Österman svarar: Javisst, jag är ”aktivist” – men inte för någon viss (politisk) ideologi utan för alla människors lika värde och för deras mänskliga rättigheter.

Jag illustrerade ledaren den 9 november med en bild från Black Lives Matter-manifestationen i Mariehamn 2020. ”Svarta liv spelar roll”-rörelsen grundades i USA 2013 efter att en 17-årig, obeväpnad, svart yngling sköts till döds men gärningsmannen friades. BLM tog ny fart även i Europa efter att den svarta George Floyd dödades av en polis. Statistiken, undersökningarna, talar sitt tydliga språk om rasismen i USA: de svarta står för en oproportionerligt stor överrepresentation i landets fängelser. Övervåld från poliser mot svarta är vanligt förekommande.
Ja, Urd, strukturell rasism finns och så även i vårt land, det visar inte minst undersökningen från EU:s byrå för grundläggande rättigheter. Strukturell rasism är dold diskriminering relaterad till samhällelig verksamhet, lagstiftning, tjänster och institutioner. Den bygger på maktrelationer, personer som anses avvikande marginaliseras. Strukturell rasism förekommer i arbetslivet, på bostadsmarknaden och i utbildningen (Finlands diskrimineringsombudsmans hemsida).
Jag tar bestämt avstånd från alla våldsbejakande extrema rörelser som vill avskaffa det demokratiska samhället. Att journalistiken på Åland skulle vara någon slags betald ”agendajournalism” i det förhatliga EU:s ledband för att få pengar, makt och kontroll får stå för insändarskribenterna. Att inte berätta om och belysa rasism, diskriminering, hatbrott och annat som Urd viftar bort som ovidkommande vore direkt tjänstefel av journalisterna.

Kerstin Österman