Jomala kommunstyrelse har fattat beslut om att riva Sviby skola och som beslutsunderlag begärt utlåtande från landskapsregeringens kulturbyrå om byggnadens betydelse och värde.
Kulturbyrån har undersökt byggnaden och konstaterar i sitt utlåtande bland annat följande:
• Sviby skola har utöver ett generellt byggnadshistoriskt värde även arkitekturhistoriskt, samhällshistoriskt, socialhistoriskt värde samt miljöskapande, identitets-, kontinuitets- och symbolvärde. Särskilt i exteriören finns därtill ett autenticitetsvärde och ett pedagogiskt värde i kopplingen till den äldre byggnadskulturen på Åland.
• Konditionsundersökningen visar tydligt att avgränsade skadade partier i byggnaden kan saneras och det finns inget som tyder på att stommen är allvarligt skadad. Problemen med inomhusluft verkar till största delen bero på otillräcklig ventilation och luftcirkulation.
• Kulturbyrån föreslår att kommunen i första hand bevarar skolan. Rivning av en i grunden frisk byggnadsstomme är inte hållbar byggnadsförvaltning.
• Sviby skola är en av ursprungligen åtta skolbyggnader som under 1930-talet uppfördes efter ritningar av Einar Rudskog. Jomala kommun äger tre av de sju kvarvarande skolorna.
Kommunen har därför ett särskilt ansvar för att förvalta detta unika kulturarv.
Har kommunstyrelsen verkligen förstått sitt ansvar i bevarandet av kulturarv, när beslutet lyder: ”Det kulturhistoriska värdet bör ändå ställas i relation till de hälsorelaterade problem som personalen i byggnaden erfarit, att lokalerna inte är ändamålsenliga samt det omfattande renoveringsbehovet som föreligger”.
Jag kan inte hålla med om att ekonomin har berättigade grunder att köra över skolans kulturvärden. Den övre våningen användes över 20 år som områdesarkitektkontor. Inomhusklimatet i våningen var bra, inga hälsoproblem förekom, lokalen var utmärkt för vårt ändamål. Vi kom i kontakt med byborna och flera andra besökare som berättade om minnena som byggnaden väckte. Det var ögonöppnande att märka, vilka stora immateriella värden skolan hade för dessa människor.
Kommunen borde backa i detta rivningsbeslut. Kulturbyrån föreslår också att om bevarandet av byggnaden inte är möjligt, uppförs en nybyggnad med utgångspunkt i Rudskogs ritningar. Planer för ett nybygge har inte presenterats.
Om man river byns ståtligaste byggnad, måste man nog få veta vad som kommer i stället och hur tomrummet vid vägen ska fyllas. Annars ligger det farligt nära att miljöaspekterna igen underkuvas av en ekonomiskt billig envåningsbarack. Eller förbereder man redan verkställandet av ett sådant alternativ genom att sälja dörrar, fönster med mera från skolan? Om en ny byggnad uppförs i gamla stil, ska kommunen absolut behålla materialet själv och använda det i den nya byggnaden. Ytterligare borde kommunen frångå de vansinniga planerna att flisa byggnadens friska stomme. Friskt timmer ska användas för byggande bara av det enkla skälet, att så bra timmer finns inte mera.
Ursula Koponen
Arkitekt SAFA
