I beredningen inför infrastrukturnämndens möte den 20 oktober föreslår infrastrukturchefen att den planerade grundrenoveringen av Mariebad för beräknade 4,1 miljoner euro avbryts. Motiveringen är att den beställda konsultrapporten över åtgärder föreslår en tekniklösning för vattenrening som ifrågasätts av branschorgan, expertis och leverantörer på grund av ”uppenbara tekniska brister”. Dessutom har tekniken starka kopplingar till enskilda leverantörer.
Infrastrukturchefen baserar sitt förslag på en utredning av fastighetschef David Jansson som konstaterar att ingen av de personer som var med vid valet av den aktuella konsulten jobbar kvar inom Mariehamns stad. Således förväntas infrastrukturnämnden konstatera att ingen nu anställd inom organisationen kan ställas till svars för att staden kastar minst 350.000 euro i sjön.
Det här är en efterhandskonstruktion. Den tjänsteman som ytterst ansvarade och även aktivt agerade i upphandlingen är densamma som nu föreslår att konsultrapporten förkastas: infrastrukturchef Kai Söderlund.
Efter ett möte mellan Kai Söderlund, stadsdirektör Barbara Heinonen och konsultbolaget Projektengagemang AB beslöt Söderlund – med stadsdirektörens goda minne – att genomföra direktupphandlingen, utan konkurrensutsättning. Någon hänsyn till stadens och EU:s upphandlingsregler togs inte.
Den 15 november 2017 skrev Kai Söderlund, som dåvarande infrastrukturdirektör under konsultavtalet som saknade såväl slutsumma som slutdatum och som dessutom var skrivet på konsultens brevpapper. I praktiken gav avtalet Projektengagemang AB fria händer, utan vare sig tids- eller kostnadsram. Beslutet motiverades med:
”Projektengagemang AB anlitas genom direktupphandling med hänvisning till deras erfarenhet av motsvarande projekt, bredd och specialkompetens, referenser samt oberoende ställning till leverantörer.”
Först två dagar efter undertecknandet fattade Söderlund ett internt tjänstemannabeslut där upphandlingen begränsas till en kostnad om 137.500 euro exklusive moms. Beslutet kan ses som ett försök till rättelse, men friskriver inte infrastrukturchefen ingånget avtal.
Nu visar alltså fastighetschefens beredning inför infrastrukturnämndens möte det rakt motsatta, vilket infrastrukturchefen utan omsvep förmedlar vidare med hänvisning till att ingen ansvarig inom organisationen jobbar kvar.
I beredningen inför infrastrukturnämndens sammanträde påstås även att upphandlingen gjordes i två steg. Även det här är en efterhandskonstruktion. Den enda formellt riktiga och skriftliga upphandlingen är daterad 15 november 2017. Några ytterligare avtal har inte redovisats.
Under resans gång har infrastrukturchefen utan resultat försökt få infrastrukturnämnden att bekräfta hans och infrastrukturavdelningens upphandling av konsultuppdraget. Det slutade med att stadsdirektören lyfte ärendet från nämnden till stadsstyrelsen som obegripligt godkände förfarandet, vilket även slutligen fullmäktige gjorde. På så sätt kan man säga att infrastrukturchefens agerande skett med en majoritet av stadspolitikernas goda minne. Detta beslut reserverade jag mig skriftligt mot och föreslog också att ansvarsfrihet inte skulle beviljas de båda direktörerna vid bokslutet.
Så här rullar det på inom Mariehamns stad, där vidlyftiga och regelvidriga upphandlingar tillåts utan att politikerna utkräver tjänstemannaansvar. Den här gången gick minst 350.000 euro upp i rök. Är det verkligen så här stadens skattebetalare vill ha det?
Rolf Granlund
Ålands Framtid
Infrastrukturdirektör Kai Söderlund avböjer att svara på insändaren.
