Håller med om att rubriken (som var min egen) kan uppfattas som provocerande och inte alls så bra. Men texten i insändaren står jag fullt och fast vid så jag får försöka förklara mina tankegångar!
Jag börjar från början. I februari-början av mars 2020 när jag första gången hörde talas om coronapandemin tänkte jag som många andra på spanska sjukan som jag läst en hel del om i litteraturen. När det sedan framkom att coronan främst drabbade äldre grät jag av tacksamhet och tänkte förstås på barn och barnbarn i första hand. Men det dröjde inte länge så blev ett barnbarn av med sitt extrajobb på en restaurang i Stockholm, ett jobb som han tyckte mycket om. Sen blev det att studera på distans.
Något traditionellt firande av studentexamen, som är en stor händelse i en ung människas liv var inte att tänka på.
Och fortfarande fanns det endast något enstaka sjukdomsfall, utan sjukhusvård, som de kände till i sin närhet! Och så har det fortsatt att vara.
Varför angavs inte smittade och döda i procenttal i stället för incidenttal? Varför benämndes äldre med adjektivet sköra?
Sjuk och gammal kan man vara men nog är ungdomen och deras liv mycket skörare än vad vi och våra liv är.
Här hemma bredde oro och depression (även hos unga) och arbetslöshet ut sig allt mer som följd av alla nedstängningar. Glad blev jag åt näringsminister Fredrik Karlströms snabba beslut att skaffa fram sommarjobb åt ungdomar. Att allt skulle bli perfekt med så kort varsel är för mycket begärt.
Att komma ut ur skolan utan visshet om att få något jobb över huvud taget är en omständighet åtminstone inte jag behövt uppleva och som jag tror att inte de flesta andra i min ålder heller behövt göra. Ofta fanns olika jobb att välja på! Nu har vi åtminstone vår pension att falla tillbaka på. Och de flesta pensionärer har nog sitt på det torra.
Så jo, jag står fast vid att nu måste samhällets resurser och vår medkänsla åtminstone ett bra tag framöver fokuseras på de unga i samhället och på att få ned arbetslösheten. Utan att glömma att vi lever med ett klimathot. Även det något vi inte behövde tänka på då vi var unga!
Isabel Kvarnfors
