Ett kalhygge är ingen vacker syn, och även utan specialkunskaper om skogsbruk förstår man att det innebär en skövling av naturvärden och biologisk mångfald.

Åländskt skogsbruk, och åländsk natur och miljö, är värt mer än det traditionella hyggesbruket där skogsägaren i ett slag gör sig av med sin produktionsapparat och i decennier framåt nästan bara har kostnader för det kalhuggna skiftet.
En vacker skog som ekologiskt hittat sin balans när det gäller trädarternas sammansättning och med stora naturvärden som svamp, bär och vilt, är någonting som angår oss alla. Dessa värden lägger ett stort ansvar på skogsägaren, som behöver få hjälp och stimulans att gå över från hyggesbruk till naturnära skogsbruk.
Tiden är över för biologiskt fattiga tallplantager.
Det bästa av allt är att skogsägaren genom plockhuggning av stora träd får bättre betalt för sitt virke till minimala kostnader när skogen tillåts sköta sig själv. Skogsindustrins intresse är att få ut så mycket virke till så låga priser som möjligt, även när industrin är ägd av skogsägare själva. Därför är det också så svårt att bryta det traditionella hyggesbruket med kalavverkningar och gallringar som brutalt påverkar marken och svamparna som lever i symbios med träden.
Ett naturnära skogsbruk kan leverera lika mycket virke över tid (Skogspraktikan, Jentzen, Kullgren, Hultén 2016) som det vanliga hyggesbruket. Jag vill verka för en övergång till naturnära skogsbruk på Åland genom insatser från landskapsregeringen till skogsägarna när det gäller information, utbildning och eventuell omriktning av stöd.
Det är våra skogar och våra skogsägare värda.

Ulf Weman (S)