Tack för ditt snabba svar, Mats Löfström. Vad bra att jag gav dig chansen att förtydliga dig kring familjepolitikens betydelse för ökat barnafödande, som ju ger en gynnsam demografisk utveckling och på sikt en lägre grad av arbetskraftsbrist. Som du själv skriver har man länge talat om utmaningen som den ändrade demografin för med sig. Dock ställer jag mig tveksam till om det är just en för ojämställd familjeledighet som är den främsta orsaken till finländares/ålänningars låga barnafödande. En snabb titt på litteraturen i ämnet varför barnafödandet är så lågt visar framför allt på tre orsaker.
För det första har skaffandet av barn skjutits högre upp i åldrarna och att få ett tredje barn har blivit allt ovanligare. För det andra har det skett en förändring i attityden både till att bilda familj och till frivillig barnlöshet, där allt fler unga nu ser barnlöshet som ideal. För det tredje betonas socioekonomiska faktorer såsom arbetslöshet, men även som att högt utbildade kvinnor får färre barn än lågt utbildade, samt att låg socioekonomisk ställning för män är sammankopplat med slutgiltig barnlöshet.
För att få barnafödandet att stiga, tror jag man behöver analysera och komma till rätta med lösningar kring dessa faktorer. En mer flexibel familjeledighet kan säkert vara bra, i synnerhet om den utgår från frivillighet, men jag har svårt att se dess avgörande inverkan på just detta. Som du själv är inne på behövs det flera saker för att vända på denna skuta. Och vändas behöver den ju definitivt. Det kommer dock att kräva lite mindre ängsliga politiker.
Anette Lehtinen
