En sista varning. Så kortfattat sammanfattas FN:s klimatpanels (IPCC) rapport som publicerades i veckan. Flera tusen sidor av uppdaterad, ny forskning pekar i en och samma riktning: Mänskligheten håller på att förlora kampen mot klimatkrisen. Vi har kommit in på banan för sent. Vi gör för lite och det vi gör är fortfarande otillräckligt.
Men samtidigt som tidsfönstret krymper snabbt finns det fortfarande en möjlighet att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader C. IPCC pekar med en tydlighet som aldrig förr på en viktig faktor för att detta ska lyckas: en snabb utfasning av kol, olja och gas. Dessa bränslen står nämligen för nästan 90 procent av alla utsläpp av växthusgaser.
Att minska användningen och produktionen av fossila bränslen är fortfarande kontroversiellt bland politiker. Det visar sig dessvärre på alla fronter. Parisavtalet nämner inte fossila bränslen. Resultatet av det globala klimattoppmötet COP27 nämnde inte olja och gas. Och förra veckan röstade Nordiska rådet nej till en så blygsam sak som att uttala sig om en kommande minskning av nordisk utvinning av fossila bränslen efter att socialdemokraterna fällde förslaget.
Icke desto mindre är det nu extremt bråttom att skapa en politisk majoritet för att kasta ut det svarta och smutsiga och slänga in det gröna och fräscha.
En vanlig farhåga med en kraftfull och ambitiös nationell klimatpolitik är att utsläpp kan komma att omlokaliseras till andra länder. I frågan om fossila bränslen är det ett verkligt problem med tanke på dagens världsmarknadspriser. För att bryta dödläget då en minskad tillgång till fossila bränslen på världsmarknaden skapar produktionsintresse krävs det ett globalt avtal som reglerar tillgången på de fossila bränslena.
I ett internationellt initiativ har en uppsjö forskare, organisationer, politiker och individer ställt sig bakom just ett sådant lösningsförslag – Fossilnedrustningsavtalet (Fossil Fuel Non-Proliferation Treaty). Med inspiration från avtalet om kärnvapennedrustning handlar initiativet om att stoppa letandet av kol, olja och gas, upphöra med ny licensgivning samt fasa ut existerande produktion på ett planerat sätt. Ytterligare framhävs behovet av en proaktiv plan för att möjliggöra ekonomisk diversifiering och investeringar i förnybar energi och andra kostnadseffektiva lösningar med låga koldioxidutsläpp.
Sex önationer i Stilla havet har nyligen visat sitt stöd till uppropet och kommer att driva frågan internationellt som de första staterna i världen. Jag menar att Finland bör ansluta sig till denna grupp av föregångare. Finland har gott anseende globalt genom uppdaterade klimatmål, slutdatum för kol och medlemskap i det globala nätverket Beyond Oil and Gas Alliance. Steget till att aktivt använda sina politiska och diplomatiska kanaler för ett globalt fossilnedrustningsavtal är därför inte stort för Finland.
Vi är i grund och botten alla eniga om att vi måste förbereda oss för en fossilfri värld. Och det snabbt. Vi har inget annat val. Det kräver ett ambitiöst politiskt ledarskap från alla länder, dels i den inhemska politiken, dels internationellt. Låt oss nu därför gå från ord till handling. Låt oss tillsammans göra allt i vår makt att planera en global utfasning av fossila bränslen.
Simon Holmström, riksdagskandidat (Hållbart Initiativ)
Medlem i Mittengruppen i Nordiska rådet
Aktiv i det globala initiativet för fossilnedrustning sedan 2021
