Foto:

Bevara det genuina åländska namnskicket

Runtom i vårt landskap spirar kreativiteten och företagsamheten. Fler intressanta satsningar med anknytning till vår kultur- och jordbrukshistoria har startats – många av dessa satsningar får draghjälp av såväl skördefesten som Åland grönskar. Det är dock med sorg i hjärtat jag ser att man i många fall inte värnar om den lokala traditionen när det gäller gårdsnamn. Det rikssvenska namnbruket verkar vara det som mest påverkar och det är inte dåliga förebilder som influerat. Jag tänker på Astrid Lindgrens fenomenala berättelser om barnen i Bullerbyn. Hon benämner i sin berättelse gårdarna enligt svensk tradition. Det handlar om bland annat Mellangården och Norrgården. På Åland har man dock i princip aldrig benämnt gårdarna på detta sätt utan man har talat om Mellangårds och Norrgårds. I jordregistret har byråkraternas språkligt kanske mer korrekta Norrgård och Mellangård angivits då fastigheterna namngivits. Nu har såväl Mellangården, Södergården, Norrgården som Norrgård och Södergård börjat användas som marknadsföringsnamn i företagssatsningar på Åland. Varför kan vi inte värna om det för Åland typiska? Varför måste vi låta rikssvenska manér förändra vår tradition? Tror man att det är ”finare” med det importerade?

Det är även enligt min mening olyckligt att Jan Karlsgårdens namn fått efterföljare i landskapet. Många lägger till just ”gården” efter gårdsnamnet eller så lägger man till ”gård” efter hemmansnamnet. Användandet av ordet gård i denna form har inte förekommit traditionellt på Åland beträffande vanliga jordbrukshemman, men i viss mån gällande herrgårdsliknande egendomar som kungsgårdarna.

Det förekommer även att man ger sin gård namn efter byn och att man helt skippar det gamla gårdsnamnet. Frågan är var de andra hemmansägarna tycker om det att en gård kapar åt sig bynamnet? Har man egentligen rätt till det utan de andra hemmanens godkännande?
I Önningeby bildade vi en hembygdsförening för 40 år sedan då vi fick ett arrende på mangårdsbyggnaden till hemman nummer nio. I jordregistret heter gården Jonases – alltså enligt den gamla genitivformen för namnet Jonas. I generationer har dock gården kallats Jonisas eller Jonesas i folkmun. Vi valde därför att stava gårdsnamnet som det sägs: Jonesas. Om vi skulle stavat enligt jordregistret hade folk börjat säga Jonases och vi ville inte förändra den dialektala benämningen. Vi hade aldrig ens reflekterat över att börja tala om Jonesasgården eftersom ett sådant namnbruk aldrig existerat i byn.
Jag vill slå ett slag för det lokala genuina åländska namnskicket och ger en eloge till familjen Mattsson i Föglö Granboda som stolt för det åländska namnskicket vidare i sin gårdssatsning i Föglö Granboda. De marknadsför sin verksamhet under namnet Westergårds. Det är genuint, äkta och åländskt!

Kjell Ekström

Hittat fel i texten? Skriv till oss