Foto:

Bättre att reglera jakten på ett etiskt sätt

Jens Harberg ondgör sig i sin insändare den 5.12 i Ålandstidningen över arbetet med att ändra vitsvanshjortens lagliga status på Åland.

De här ändringarna är något som eftersträvats i skärgården genom skrivelser från både Kumlinge och Brändö jaktvårdsföreningar redan i många år så att påstå att dagens situation fungerar bra är direkt felaktigt.
Faktum är att dagens situation där inget krav ställs på sammanhängande areal har lett till att byar splittras när jaktlagen tappar marker vilket omöjliggör en effektiv och vettig jakt även efter annat vilt. Syftet med ett sådant förfarande är att skydda hjortarna för egen vinning, vilket givetvis är upp till var och en att göra och fullt tillåtet med dagens lagstiftning, men att det skulle öka det sammantagna jakttrycket är nog ytterst tveksamt.

Påståendet att endast några få skulle vinna på en lagändring är också grundlöst. För att bedriva en meningsfull jakt och hålla hjortdjurspopulationerna på en nivå som är lämplig krävs samarbete över större områden.

I dag gynnas endast de markägare som har för små marker för att själva kunna förvalta en hjortstam i stället för att gå med i det lokala jaktlagen vilket gör att vi inte vet hur många hjortar som fälls, om det alls bedrivs någon jakt, var det sker eller ålder och könsfördelning på bytet.
Jaktlagen har givetvis ett ansvar att vara tillmötesgående och tillåta nya medlemmar för att detta ska fungera, men det måste vara bättre att försöka påverka där i stället för att ha en icke fungerande förvaltningsmodell. Förslaget att likställa hjorten med rådjur och därmed endast kräva 150 hektar sammanhängande mark tillåter också lokala variationer om så skulle krävas.
I fastlandet var debatten livlig för några år sedan för att få vitsvanshjorten klassad som invasiv art. Bedömningen då var att det är betydligt bättre att behandla hjorten som ett vilt och reglera jakten på ett etiskt sätt genom jaktlagen i stället för att bedriva fredlös utrotning, något jag håller med om till fullo.

Viktor Eriksson, ordförande Brändö jaktvårdsförening

Hittat fel i texten? Skriv till oss