Brev från riksdagen
Drönare: Att skapa oro är ett av målen
Skicka in en insändare
För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
I filmen ”SOS – en skärgårdssällskapsresa” finns en scen där man ror ut en spis varvid någon misstar den för en ubåts periskop och larmar Marinen. I slutet sjunker Stig-Helmer och norrmannen Oles båt med namnet Titanic då man råkat ankra i en ubåt. Sketchen satt fingret på den känsla av oro jag tror att då fanns i det svenska samhället. 1980-talet präglades av ubåtsjakter i svenskt vatten där den mest uppmärksamma händelsen inträffade då den ryska u-båten U-137 den 27 oktober 1981 gick på grund utanför den svenska örlogsbasen Karlskrona.
I dag talar vi mycket om hybridhot och hybridattacker. Man kan säga att 1980-talets ubåtsjakter var en av den tidens hybridhot. De ryska ubåtsuppdragen handlade om att skaffa underrättelser och kartlägga, bygga förmåga samt att öva. Men en sidoeffekt var också oron som skapades i våra samhällen, något som är ett av huvudmålen med hybridattacker. På samma sätt som ubåtar är bäst under ytan vill hybridoperationer komma under skinnet på oss.
De drönare som de senaste veckorna skakat Polen, vilka föranlett starka reaktioner, syftar också till att skapa rädsla och osäkerhet kring motiven samt om, när och var det kan ske igen. Det är så klart inte det enda målet. Ryssland vill också testa Polen och Natos gränser genom att provocera och man vill se vilka reaktionerna blir.
Nu blev en av reaktionerna, på den historiska händelsen, att polska och holländska jaktplan sköt ner billiga drönare med dyra missiler. Ryssland är också intresserat av vad de långsiktiga reaktionerna blir. Nu flyttas bland annat franskt, tyskt och brittiskt stridsflyg till Polen, medan bland annat Sverige också erbjudit militär hjälp.
Allt det här gör att mycket av samhällets fokus och tankeresurser flyttas till just de här händelserna. När många tv-kameror riktas mot Polen finns risken att andra viktiga händelser går under radarn i förvirringen, ett annat mål med hybridattacker. Därför är det centralt att våra samhällen har förmågan att inte vända alla blickar mot ett och samma ställe utan att vi håller ögonen öppna som vanligt åt alla håll samtidigt som man så klart noga måste analysera händelserna från Polen, i synnerhet nu då årets största ryska militärövning just avslutats (i alla fall formellt) i Östersjöområdet.
Många på Åland har följt händelserna i Polen med viss oro och funderar på vart det kan leda. Det kan vi till alla delar inte påverka själva. Det är därför viktigt att veta att förmågan att möta olika hot, inklusive militära, är mycket hög också på Åland. Åland är ingen vit fläck utan det upprätthålls alltid en aktuell lägesbild också för Åland.
Det finns personer på jobb dygnet runt varje dag om året för att vi andra ska kunna fortsätta vår vardag och inte låta oro och ängslighet lamslå oss, något som kan vara utländska aktörers målsättning. Det finns beredskap och förmåga för alla tänkbara och otänkbara scenarier. Det är viktigt att vara förberedd, men inte rädd.
Mats Löfström
Riksdagsledamot