Rubrik2:
Vissa händelser har etsat sig fast och får mig att tänka hur historien har en förmåga att upprepa sig. Det kanske klaraste minnet jag har är mina föräldrars oro hösten 1961 då Sovjet utan förvarning krävde förhandlingar om det ryska VSB-avtalet. Det som skulle komma att kallas Notkrisen var ett faktum. Efter att Kekkonen återvalts blåstes det hela dock av men den oro den ryska noten medförde kan ses mot ett fler hundraårigt ryskt beteende. Så hur har det varit?
Börjar vi med Det Stora Nordiska Kriget, som ju slutade med Karl XII:s nederlag i Poltava i dagens Ukraina, så hade Sverige med dess östra rikshalva, det vill säga dagens Finland, under 1600-talet gjort Östersjön till ett svenskt innanhav. Det här var en nagel i ögat på den ryska tsaren Peter I som tillsammans med Polens och Danmarks kungar ingick en anfallsallians. Men Sverige var en stark krigsmakt så planerna måste hållas hemliga och Sverige invaggas i falsk trygghet. Lätt att dra jämförelse med den sentida Ribbentrop-Molotov-pakten.
Den 12 februari 1700 anfölls Sverige utan förvarning. Först piskades dansken upp och sedan vann svenskarna sin största seger någonsin vid Narva över ryssen. Vid mitt besök i Eremitaget i S:t Petersburg förevisade guiden stolt en jättetavla från slaget vid Poltava men vid min fråga om de inte hade en tavla från Narva stirrade hon blott mörkt på mig. Sverige betalade till slut dyrt och stormaktstiden var över. Ryssarna brände ner halva Åland och befolkningen flydde till Sverige.
Flyttar vi oss hundra år fram i tiden kommer vi till 1808. Den 21 februari (sic!) gick ryssarna utan föregående krigsförklaring över den finsk/ryska gränsen och inledde det som skulle bli Sveriges genom tiderna nesligaste krig – 1808-1809 års krig eller Finska kriget – och slutade i att Ryssland inte bara tog Finland utan även Åland. Även här förgick kriget av en pakt mellan ärkefienderna den ryske tsaren Alexander och den franske kejsaren Napoleon. Ribbentrop-Molotov går som ett spöke genom historien.
Tar vi oss ytterligare lite drygt 100 år fram i tiden hamnar vi i 1939. I stöd av Ribbentrop-Molotovpakten mellan Hitler och Stalin gick Röda armén den 30 november (Karl XII:s dödsdag) till angrepp mot Finland med 460.000 man, 1.500 tanks och 1.000 flygplan. Mot detta kunde Finland mobilisera 200.000 man, 32 tanks och 119 flygplan. Stalins målsättning var att ta Finland på tio dagar. Så gick det inte men Finland förlorade 23.000 som stupade och 43.000 sårades medan Sovjets förluster uppgick till 130 á 200.000 stupade och 160 á 600.000 sårade beroende på vems uppgifter man tar. Men Karelen gick förlorat och Hangö udd blev ryskt.
Nu har det snart gått 100 år igen och Rysslands trupper samlas runt Ukrainas gränser. Vad Putins yttersta mål är vet ingen men det spelar nog ingen roll om det är en Peter, en Alexander, en Stalin eller en Putin som sitter i Kreml, de imperialistiska tankarna går igen. Såvitt vi vet finns det i dag inga dolda pakter men det hindrar knappast Ryssland, så om historien upprepar sig lever Ukraina farligt.
Johan Dahlman
