Foto:

Är cirkeln på väg att slutas?

För 60-70 år sedan fanns det ett antal människor som gömdes på vindar och hölls undan från gemensamma sammankomster och aktiviteter. För cirka 50 år sedan tog några anhöriga tag i saken och ordnade en skola för dessa människor vilket blev Backaskolan.

Ganska snabbt kom även skyddade verkstaden i gång. Under tiden blev man en underavdelning i Ålands Vårdförbund och några blev även integrerade i ”vanliga” skolan.
Under Benita Johans ledning kom man fram till att det krävdes att man skulle bli ett eget förbund för att man skulle kunna utvecklas och komma ikapp övriga samhället när det gäller boenden och daglig sysselsättning.

Ålands Omsorgsförbund föddes och under detta förbund har utvecklingen rusat fram för dessa personer med egna boenden och daglig verksamhet i små grupper där man kan utvecklas individuellt och i grupp.

Man har nästan kommit ifatt övriga samhället på 50 år.

Nu efter ett år med Kommunernas socialtjänst (KST) ska dessa personer få betala politikers spariver.

Politiker och ledande på Åland har övertro på stora enheter, det senaste uttalandet av KST-direktören visar detta ”vi ska slå ihop sju enheter till en stor, då blir det billigare och ger mer kvalitet”.
Allt ska räknas i euro och cent, inte i empati och välbefinnande. I alla sammanhang sägs det att man ska fråga dem det berör. Har man gett dessa personer chansen och förklarat vad detta innebär på ett sådant sätt att de förstår?
Visserligen har de flesta intressebevakare, men av erfarenhet vet jag att det viktigaste man kräver av en intressebevakare är att euro och cent stämmer, inte välbefinnande och empati.
När den första dagverksamheten skulle byggas i ÅOF:s regi var det en politiker som på allvar föreslog att det skulle bli billigast att bygga en stor enhet med fyra torn, ett i varje hörn, så att det skulle vara lätt övervakat. Är vi där nu?

Kaj Backas

Hittat fel i texten? Skriv till oss