Det faktum att detta ärende har lett till insändare i tidningen vittnar i sig om en inflammerad situation, där man i stället för att i god anda, konstruktivt och tillsammans med boende/ markägare och kommunens representanter försöka komma till ett gott resultat, har hamnat i ”det är inte ens fel – det är den andras...” och där cirka 150 intressenter och kommunen nu måste räkna med ökande kostnader när representanter för kommunen och väglaget är låsta i sina ”skyttegravar”.
Jag är inte boende i kommunen men har sommarställe där, och nyttjar berörda väg frekvent.
När man läser de två senaste insändare – den ena från väglagets ordförande och den andra från kommunens ledande politiker – och är lekman gällande vägbygge, blir det svårt att få en uppfattning om var skon klämmer – i sak. Samt vilken sida man ska tro på. Jag kan inte annat än tro att ett så här stort projekt måste ha kunnat framskrida med både utgångspunkten i regelverk och ingångna avtal men även med det faktum att en del ska kunna lösas pragmatiskt, utan att man för den skulle försämra vägens kvalitet i praktiken eller åstadkomma någon betydande skada för marägare. Månne inte många vägar, också i Eckerö kommun har byggts med denna realitet.
”It needs two to tango”... hur kommer det sig att två erfarna konsulter som anlitats, inte kan enas om lösningar som uppfyller kraven i praktiken för en kommunalväg? Att styvnackat kräva att lagens bokstav uppfylls även om det sannolikt – med beaktande av terrängen – kan byggas så att lagens syfte följs, tyder på att prestige tagit över. Markägare som därtill visar exempel på småaktighet gällande marktillstånd för vägen gör det inte heller lättare för att få projektet i hamn. Jag skulle inte vilja sitta i väglagets styrelse..
Säkert har båda parter i denna tangodans dansat i otakt, men släpp nu på båda sidor prestigen och sätt eventuella tvister åt sidan så att vi äntligen får en fin kommunal väg.
Sommarboende
