Användning av offentliga medel

I torsdagens tidning meddelas att landskapet förlorat målet i Åbo hovrätt om uppsägningen av kontraktet på elhybridfärjan. Detta är egentligen inte förvånande. Kostnaden sägs bli cirka 14 miljoner euro. Av skattebetalarnas pengar. För ingenting!

Av den beskrivna händelseutvecklingen framgår att beställningstiden av färjan var illa vald, och lite av en kupp. Men den gjordes ändå. Att några månader senare säga upp avtalet, med risk för skadestånd, får betecknas som ett vågspel med stor ekonomisk risk. Likväl ansåg dåvarande minister Wikström att det var rätt beslut då, och är så fortfarande (om jag tolkat artiklarna i Ålandstidningen rätt). Utan att vara insatt i hela frågekomplexet kan man ändå undra om inte den beställda färjan skulle ha kunnat användas på någon annan rutt, om den inte skulle kunna eller vara aktuell att använda på den ursprungligt tänkta rutten. Enbart dieseldrivna färjor hör inte framtiden till! De bör ju bytas ut snarast, av miljöskäl. Förra året gjorde jag resor i Norge med bil, och utnyttjade då mindre färjor många gånger. Samtliga var elfärjor eller elhybrider. Kanske borde någon lämplig person från landskapet göra studiebesök i Norge. Diesel tillhör gårdagen! El tillhör morgondagen! I Norge verkar man ha förstått detta. Här på Åland är det annorlunda.

Man kan fråga sig om politiker får ta hur ekonomiskt felaktiga beslut som helst, och ändå gå fri från ekonomiskt ansvar. Svaret är antagligen ja, i demokratins namn. Men det skaver, att det är så. Om en förening skulle ta beslut som ger ett liknande (proportionellt sett) ekonomiskt resultat, skulle styrelsen inte beviljas ansvarsfrihet. Enskilda styrelsemedlemmar skulle kunna ställas till svars, rent juridiskt.

Om en enskild person skulle dribbla bort en riktigt stor summa av andras ekonomiska medel, skulle den utan tvekan kunna dömas i domstol. De två ovanstående exemplen gäller dock inte politiker om besluten är tagna i demokratisk ordning, även om de tagna besluten leder till riktigt dåligt ekonomiskt resultat och summan består av andras pengar i form av skattemedel. Som jämförelse kan sägas att 14 miljoner euro blir cirka 620 euro per skattebetalare på Åland. Jag räknar då i runda tal med att cirka 75 procent av befolkningen betalar skatt. Personer under 20 år betalar i allmänhet lite, eller ingen skatt alls. Hur ska då denna olyckliga utgift på 14 miljoner euro betalas/finansieras? Det är naturligtvis en grannlaga uppgift att svara på. Summan som sådan utgör cirka 3,9 procent av samtliga de inkomster av skatter och avgifter som landskapet budgeterat för 2024 (559,5 miljoner euro). En inte helt obetydlig andel av inkomsterna. Just summan 14 miljoner är precis den summa som budgeterats på punkten 41010, vilket är övriga sociala uppgifter. Det gäller bostadsbidrag, barnbidrag, underhållsstöd, moderskapsstöd, tolkstöd, skyddshemstjänster, m.m. Detta bara som en jämförelse till vad 14 miljoner kan användas till. Vi får väl hoppas att finansieringen av skadeståndet för det brutna färjekontraktet inte betalas genom att slopa ovan nämnda sociala förmåner/ersättningar. Kanske kommer man att låna summan i stället, och sedan betala ränta.

Ulrik Andersson