Barbro Sundback (BS) skriver att ”Äldreomsorgen saknar en helhetsbild”. Jag skulle hellre uttrycka det som att ”politiken och medborgarna saknar en helhetsbild”. Givetvis är det beroende på vad som läggs in i begreppet äldreomsorg. Den allmänna uppfattningen, även bland politiker, är att äldreomsorgen är vad som händer inom institutionerna, typ Odalgården och Trobergshemmet, och möjligen den mest intensiva hemvården men ämnet måste breddas till en större verklighet.
Nu har vi en akut situation med brist på platser som måste och kan lösas utan avancerade planer och framtidsspaning. Vi måste komma överens hur platsbristen skall lösas nu!
När planer för framtiden ska göras blir det inte rätt att se bakåt och dra linjerna framåt. Den största ambitionen måste vara att bygga upp livet så att färre behöver omsorg och framför allt att omsorgsbehovet inträffar senare. Där har individen också ett stort eget ansvar.
Vi vet att livskvaliteten ökar och ålderskrämporna kommer senare om man lever rätt gällande kost, motion, socialt umgänge, kognitiv träning (hjärngymnastik) och koll på blodtryck, kolesterol och blodsocker. Att tobak ska lämnas bort och att alkohol ska användas måttligt är inga nyheter. Förövrigt också viktiga punkter att sköta när det gäller hjärt- och kärlsjukdomar och även diabetes.
Vi vet också att nya mediciner i sammanhanget är på gång framåt, främst gällande Alzheimer och demens. Det kommer också att senarelägga debuten i institutionsvården och kanske framför stötta de anhöriga.
En förändring som syns allt tydligare är att externa aktörer aktiverar sig vilket är till stor hjälp. Privat på Savoytomten, och i tredje sektorn har Folkhälsan intresse att investera vidare. Vardera omfattar också köpta tjänster med mat, medicinhjälp, städning med mera. Initiativ som borde stödas och uppmuntras av kommunen. Här finns anledning att begrunda byggvillkoren, våningar, byggrätt och P-platser, för hålla ner kostnaderna och få i gång projekt.
För att hålla människorna utanför institutionerna behövs också lämpliga bostäder för seniorerna. En lämplig bostad är tillgänglig och där hissen är viktigast. Bostaden måste ligga centralt, alltså ha dagsbehovet av service inom rullatoravstånd. Gärna också utrymmen för umgänge och konkreta ansträngningar måste göras för att hålla ner priser och hyror. På gatuplan har vi en god start i Sittkoff och vidare i nya Magazin för umgänge under tak och de borde sammankopplas.
En utveckling av våra gång- och cykelvägar samt kollektivtrafiken hänger också ihop med att undvika åldersbekymren genom att skapa goda vanor.
En vinkling i procenträkningen som tydligen bekymrar, är ett överskott av äldre i procent är likaså ett underskott av yngre. En jämförelse med våra grannkommuner och deras befolkningsprocenter kan visa att de hanterar demografin på annat sätt än staden vilket stärker skattebasen och resurserna för bland annat äldreomsorg. En annan ytterligare aspekt är att med barnen nära är det lättare att få stöd och praktisk hjälp av olika slag.
Som synes pekar jag på en hel del saker som inte i dag uppfattas och omfattas som äldreomsorg men de flesta förstår hur jag tänker. Klart är också att ska vi komma någonstans måste också personens egna ansvar komma in. Det går till exempel inte att anställa assistenter som sköter motionen åt medborgarna.
En diskussion med bland annat a ovanstående innehåll borde sättas i gång. Att bygga bort stadens nuvarande platsbrist får inte bromsas av det. Vi måste också reda ut ansvaret, det är fler nämnder än äldreomsorgsnämnden som måste agera med kraft för att minska behovet av institutionsvård.
Lennart Isaksson (MSÅ)
