Rainer Juslin tar till bekant argumentation i sin insändare om köttätande och jakt. Det är de djur som bor så långt pepparn växer, som främst mår illa. Därav drar man den tvivelaktiga slutsatsen att det är mera etiskt att avliva och äta våra egna välomhändertagna djur. Då har man missat själva poängen: man kunde låta bli att döda djuren helt. I dagens värld finns inte överlevnadsmässiga eller hälsomässiga orsaker att döda djur.Därför blir det en etisk fråga.
Magnus Viding skriver i boken ”Speciesism, Why It Is Wrong and the Implications of Rejecting It” att den tid är förbi, då vi människor räknade oss som den främsta av alla raser till vars bruk de andra raserna skapats. Raserna är likvärdiga här på jorden och vi borde agera enligt det. Hur skall framtiden se på hur vi behandlat ko- och grissläktet? Vi kan inte påstå att vi inte visste att djuren lider alldeles som vi, eller argumentera för att det var nödvändigt att nyttja dem som föda.
Enligt Robin Juslins läsvärda artikel ”Skogens alla djur – fauna i förändring” i Gammalt och Nytt Från Föglö 2021 introducerades rådjuret hos oss på 1960-talet. Ålands jaktvårdsförbund tog initiativet och planterade 41 djur runt om på fasta Åland. Stammen spred sig snabbt. År 1973 fälldes 28 djur, nu är vi uppe i över 160.000 fällda rådjur totalt, enligt artikeln. Stammen matas och omhändertas i viltvårdens namn varefter en lämplig mängd skjuts till döds som ett led i samma vård.
Att utöva en gammal traditionell jakt för att bevara ett kulturhistoriskt beteende kan jag förstå. Men anpassad till dagens normer. Jasper Pääkkönen, som gjort en fantastisk insats för att rädda vildlaxen har infört fångstmetoder som inte skadar djuret –catch and release.Man behöver inte skjuta skarpt för att uppnå allt det fina friluftsmervärde som Rainer Juslin hänvisar till.
Man kan inte mera sluta ena ögat för djurets bevisade förmåga att –alldeles som vi –känna rädsla, smärta och ångest och ha det andra öppet i kikaren för skott.
En ny tid är här.
Pia Widén
