Havandeskap är fantastiskt men samtidigt psykiskt och framför allt fysiskt ansträngande under mer eller mindre långa perioder. Att föda barn är intensivt och belöningen blir en bebis man får snusa i famnen.
Tiden efter förlossning är omtumlande, kvinnor behöver återhämtning i flera månader efteråt, samtidigt som man ska ta hand om sitt nya barn och möjligtvis flera större barn. Moderskapet är unikt på så sätt att ingen annan förutom kvinnan kan gå igenom den biologiska processen och den påverkar en på ett sätt en man aldrig kan begripa. Min make må vara kapabel att göra det mesta av det jag gör under föräldraledigheten men jag anser skamlöst att jag är bättre på det och vill leda den delen av familjeprojektet.
Rationellt sett är barnomhändertagandet i familjen lika viktigt som familjeekonomin, helheten måste fungera i vardagen. Min make har mycket högre inkomst än jag medan jag eftersträvar större arbetsflexibilitet än honom. Våra olika förutsättningar gör att vi kan och vill bidra på olika sätt under olika tider av föräldraskapet och det vi bidrar med är likvärdigt. Det fina är att vi i samråd med varandra kan komma överens om livsstrukturen utan att någon tredje part eller staten behöver lägga sig i.
När jag pratar med kvinnor märker jag att de har en väldigt bestämd åsikt om hur fördelningen mellan arbete och föräldratid ska se ut i hemmet, oavsett om kvinnan vill vara hemma hela föräldraledigheten eller halva, oavsett om hon vill jobba heltid, deltid eller inte alls. Jag har aldrig hört en kvinna på Åland tveka när hon säger hur länge hon ska vara hemma med sitt barn, oavsett hur länge. Min upplevelse är att det är kvinnorna som bestämmer i hemmet och är helt kompetenta i beslutsfattande kring frågor som berör det.
Den nya finska föräldraledighetslagen missgynnar alla kvinnor som faktiskt vill vara hemma hela föräldraledigheten med sina barn, vilket verkar vara många särskilt på Åland. Den missgynnar alla kvinnor som har lägre inkomst än sina makar, i förlängningen missgynnar det familjers privata ekonomi.
Den missgynnar alla som faktiskt delat upp föräldraledigheten helt jämnt innan, eftersom det nya föräldrapenningssystemet innebär större samhällskostnader vilket ska finansieras med ännu högre skattetryck.
Den missgynnar inflyttade svenskars bild av att Åland, till skillnad från Sverige, har en väldigt mödravänlig kultur där kvinnor får och kan vara hemma länge med sina barn om de vill eller arbeta om de vill och det omfamnas på arbetsplatserna och kulturellt.
Jag har alltid skrutit med den finska flexibla föräldraledigheten till mina svenska väninnor. Inflyttade svenskar som kommer till Åland saknar inte den byråkratiserade och fruktansvärt mödrarollsfientliga familjekulturen och familjepolitiken i Sverige. Det finns med andra ord allvarliga skäl att kämpa för att Åland ska överta behörigheten i denna fråga.
Victoria Johansson
