Insändare
I tankarna tunnel till Föglö
Mina föräldrar flyttade till en liten kyrkby vid sjön Saimen när jag var mycket liten. Jag växte upp på 50-talet i ett samhälle som var helt annorlunda än dagens. Där fanns sågverk, kvarn och en lanthandel där man handlade bland annat matvarorna. Stora delar av maten producerades på ägarens gård, långt från byn, på riktiga bondlandet. Därifrån levererades den till lanthandeln av häst med kärra. Ägarna till sågverket, kvarnen och lanthandeln var på den tiden de rika entreprenörerna i byn som rationaliserades bort av tiden. Granne till kyrkan var kommunhuset och folkskolan. En blygsam bebyggelse fanns utspridd inom några kilometers radie.
Sen kom 60-talet. En spånplattefabrik togs i bruk och lite senare även tillverkning av plywood. Det fanns människor som var skeptiska och diskussioner uppstod bland annat om nedsmutsning av luft och vatten. Men man kom fram till att fabriken var bra för bygden och därmed var beslutet taget. Mängder av jobb uppstod på alla nivåer. Även de unga männen som hade varit ett problem i grannskapet, fick nu annat att göra. En femårig realskola startades. Den fylldes direkt med barn som inte tidigare hade läst vidare. Barn som bodde långt inne i landsbygden utan allmänna kommunikationsmedel. Eller barn från fattiga familjer.
Staden finns på 30 kilometers avstånd från vår ort. Tidigare ett långt avstånd. Numera mindre än att man kan pendla från båda hållen och bo i vilken som helst av orterna, beroende på tycke och smak. Invånarantalet som gissningsvis låg kring 500 under 50-talet, ungefär som i Föglö i dag, ligger nu på närmare 5.000. Bebyggelsen som var obetydlig och spretig har vuxit upp enligt byggplanen med breda vägnät. Skogen har flyttats längre bort men många träd har behållits inom bebyggelsen. De är både vackra och väcker respekt.
Detta är ett levande exempel på en liten ort som överlevde dåtidens infrastrukturomvandling genom kommunpolitikernas framåtblickande beslut. Jämfört med mängder av andra orter som har stannat i utveckling och avfolkas långsamt. Nu behövde de inte bygga en tunnel. Det var lättare på det sättet. Men det har flera önationer valt att göra vilket har visat sätta fart på näringarna och ekonomin. Den fasta förbindelsen, som Rainer Juslin i sin insändare liknar med en vitamininjektion (Ålandstidningen 30.12.2020), kommer att ge det tillskott av ny energi som behövs för att Föglö och hela skärgården ska överleva och utvecklas. Det är kanske inte så konstigt att en del känner sin hegemoni hotad. Men kom ihåg att människan mycket tidigt valde att hålla ihop för att kunna överleva. Detta gäller fortfarande.
Marketta Siltanen
Föglöbo
