Hur har vår demokrati utvecklats?

Frågor och svar, jag har frågorna.

Frågor: hur länge kan lagting och regering titta bort och ignorera verkligheten, leva och verka i sin egen bubbla? Från 1960 till 2025 har befolkningen i Brändö reducerats från 1.100 till 430 bofasta, eller med cirka 100 per årtionde. Var går gränsen för att upprätthålla servicefunktioner på en yta som sträcker sig över 3 mil?

Frågor: kan Kanadas premiärminister Carneys tal i Davos ha undgått någon med intresse för anständighet och demokrati? Hans engelska ord var ”rupture” som i pressen har översatts med spricka, brott/systembrott och sammanbrott, alla värdeladdade ord.

Brändö kommunlednings beslut, ovilja, att inte ta emot landskapsregeringen var sensationellt i ett demokratiskt samfund. Jag kan inte uppfatta att det förts en vettig dialog, centralmakt–ytterskärgård under de senaste 20–30 åren med sikte på åtgärder, framsteg och jämlik utveckling. Kommunens beslut hade en logisk grund.

Markerade Brändö ledningens beslut vårt Davos-tal?

Frågor: omläggningen av trafiken fasta Åland–Brändö/Enklinge är ett radikalt systemskifte i restid och funktionalitet, högst sannolikt också i åtkomlighet, svårighet att koordinera bokningar.

Systemskiften, i den mån de förekommer, brukar i demokratiska samhällen ta tid i anspråk. Yttranden från remissinstanser ska tolkas, allmänheten tillfrågas, kanske över ett nyval, konsekvensbedömningar göras och utvärderas, alternativa lösningar prövas, inte minst de av ekonomiskart.

Har allvarligt menade konsekvensbedömningar uppgjorts och delgetts till exempel Brändö kommun? Finns översiktlig budget över de årliga driftskostnaderna?

Allt det här kallas beredning och transparens, är begreppen bekanta?

Frågor: är vi på väg mot en upprepning av 1990-talets nedläggning av lagtingets beslut om att knyta öarna samman med så långt möjligt fasta vägnät, som till exempel Vårdö, Prästöbron/Vårdöbron? Under en 30-årsperiod har det belastat trafikbudgeten med mellan 103 till 115 miljoner euro. Tre lagtingsbeslut ignorerades, ett demokratiskt sammanbrott, och ekonomiskt oförsvarbart.

Till slut. Jag talar förvisso i egen sak och av ansvar för mina förfäders 500 år som strävsamma samhällsbyggare.

På gården har familjen investerat cirka 0,8 miljoner i en besöksanläggning. Vi har, så här långt, trott på sans och förnuft, att seriöst entreprenörskap också var möjligt i nutid.

Vi har kanske trott fel, byggt ett monument i öde bygd?

Torsten Nordberg