Har vi det bättre i dag än för ett år sedan?

Vi lägger strax ett år som i mångt och mycket präglats av politisk konflikt till handlingarna. Det började med ett beslut om att skänka pengar till skyddsrum i Ukraina utan lagtingsbeslut, och avslutades med en av de mest känslofyllda och konfrontativa budgetdebatter undertecknad bevittnat under 15 års bevakande av åländsk politik. Summa summarum kan vi konstatera att den polarisering av den åländska politiken som blivit dess signum under de senaste mandatperioderna består.

Det behöver inte vara enbart negativt att det är så, tvärt om gör skillnaderna i åsikter, infallsvinklar och ideologiska grunder att politiken blir livligare, mer intressant och lockar större intresse. Problemet uppstår när det blir personligt, när debatten blir att handla mer om person än om att stöta idéer mot varandra – och där hamnade den nyss avslutade budgetdebatten förbluffande snabbt.

Det finns de som skyller det bristande förtroendet för den åländska politiken på medias rapportering, men då gör man det väldigt lätt för för sig. Det är dessutom en smula oroväckande om det blir förklaringen till problemet, ty problemet går betydligt djupare än så. 

Det har varit mer än uppenbart att kommunikationsproblemen mellan regeringskoalition och opposition varit stora under flera regeringar, vilket också flertalet ministrar tillstått genom åren. Men det är inte bara kommunikationen som varit problematisk.

Det har varit mer än uppenbart att kommunikationsproblemen mellan regeringskoalition och opposition varit stora under flera regeringar, vilket också flertalet ministrar tillstått genom åren. Men det är inte bara kommunikationen som varit problematisk.

Ett splittrat parlament – vi har i dag nio lagtingsgrupper fördelade på 30 mandat – ställer till problem att skapa breda uppgörelser. I en debattartikel i Ålandstidningen tog näringsminister Jesper Josefsson (C) upp detta och lekte med tanken på lagändringar för att exempelvis minska risken för nya politiska vildar i framtiden. Hittills har ingen av hans kollegor tagit upp den kastade handsken och fört diskussionen vidare, men det är en fråga som borde debatteras mycket mer.

Det finns en beröringsskräck kring regelverket för den åländska styrelseformen, men alla och envar kan se att det finns problem som borde genomlysas – problem som bidrar till både en hätskare debatt och ett lågt förtroende från ålänningarna. Ovan nämnda problem är ett sådant, den minskade insyn som den senaste ändringen av offentlighetslagen gav är en annan och lagtingets oförmåga att ändra sitt arbetsschema vilket gör att viktiga lagar måste hetsas genom systemet är en tredje.

Säkert har vi i media våra brister, men att skylla den åländska demokratins brister på att vi inte rapporterar allt som sägs under tio timmar budgetdebatt är att sila mygg och svälja elefanter.

Efter ett år av hårda debatter går vi nu in i ett annat läge för lagting och landskapsregering (LR). I och med budgeten för 2026 finns en fastslagen vägplan för vad LR har utrymme att göra vad gäller flertalet av de stora reformer som regeringen Sjögren utlovat. Det är dags för handling efter snacket.

Med två år av mandatperioden ska LR fortsätta spara för att nå en budget i balans, genomföra den största upphandlingen i landskapets historia, leda ett rehabbehövande ÅHS till välmående och dessutom styra vindkraftsprojektet genom ett myller av grynnor till säker mark för utauktionering av de tänkta områdena. Det är med andra ord ett digert arbete som återstår, trots att debatten är avslutad och LR vann striderna om budgeten.

I inledningen av texten ställdes frågan om vi är på ett bättre ställe än vi var för ett år sedan. Ja, det borde vi vara. Spelplanen är tydligare i dag än då, och oavsett om man delar LR:s visioner så är det bättre med tydlighet än osäkerhet. Men, och det är viktigt att komma ihåg, än återstår mycket arbete – och inte minst ett stort behov av ödmjukhet inför uppgiften också för den i budgetdebatten segrande regeringskoalitionen. Än finns tid att bättre lyssna till kritiken, tänka ett varv till, kommunicera och komma till mötes. 

Om så blir fallet under 2026 kommer vi om ett år att kunna konstatera att vi då är på ett än bättre ställe än i dag.