Grönlandskrisen lämnar bestående spår

Att president Donald Trump dragit tillbaka hotet om strafftullar mot åtta europeiska länder, inklusive Finland, efter att militär personal sänts till Grönland på Danmarks och Grönlands inbjudan, är välkommet.

Ännu viktigare var Trumps besked i Davos om att USA inte kommer använda militära medel för att ta över Grönland. Ett sådant steg hade fått förödande konsekvenser för folkrätten, internationell rätt och det transatlantiska samarbetet – också inom Nato.

Framför allt är det en lättnad för grönlänningarna. Det är svårt att föreställa sig den press de levt under de senaste veckorna, då världens enda supermakt inte ens uteslöt att med våld ta över deras land och deras hem, mot deras vilja.

Den gångna veckan var ytterst allvarlig och skapade den djupaste transatlantiska krisen på flera decennier. Samtidigt var det, trots all osäkerhet, inte oväntat att situationen ändå stabiliserades. Det fanns tid – drygt tio dagar, vilket i Trumps värld är en evighet – och ett intensivt diplomatiskt arbete pågick bakom kulisserna.

Många frågar sig nu: Har Trump verkligen övergett planen på Grönland? Var det allvar från början eller ett politiskt spel? Och var det värt att pressa relationerna till bristningsgränsen för att sedan, efter ett möte i Davos, konstatera att allt var lugnt igen?

Grönlandskrisen är ett exempel på hur de transatlantiska relationerna skadas och försvagas. Utrikespolitiken, som tidigare brukat stå ovan dagspolitiken i de flesta länder, har i USA förvandlats till en direktsänd realityshow där hot annonseras blixtsnabbt på sociala medier och där strafftullar och också militär säkerhet och makt används som förhandlingskort. Inget annat land bedriver sin utrikespolitik på det sättet.

Europa, Norden och Finland kan därför inte längre luta sig lika tungt mot USA. Det betyder inte att relationerna ska försvagas av egen kraft, men att vår egen förmåga måste stärkas – snabbare än hittills. Smicker räcker inte för att hantera Trump, som bara respekterar kraft och styrka.

Vad fick då Trump att backa? Kongressens reaktion spelade stor roll. Många senatorer markerade tydligt att detta inte var acceptabelt och de var lika chockade som vi, liksom den amerikanska opinionen som inte var intresserad av en konflikt på Grönland. Det ska inte underskattas – inte ens Trump kan bortse från den. Dessutom använder Trump börskurserna som en form av opinionstest. De gillade inte den här konflikten.

Oberäknelighetens tid är självfallet inte över. Trump kommer fortsätta dominera nyhetscyklarna med nya utspel, hot och kriser.

De senaste veckornas stora vinnare har varit Kina och Ryssland. Medan fokus låg på Grönland har Ryssland fortsatt bomba Ukrainas civila infrastruktur i ett kylslaget land, och Kina stärker sin globala position på USA:s bekostnad då länder som tidigare vänt sig till USA nu ser för stora risker.

Det var mycket välkommet att sunt förnuft till slut vann, trots att Trumps pris bara verkar ha varit detsamma som Danmark och Grönland i flera månader redan hade erbjudit, men denna gång serverades av Natos generalsekreteraren Mark Rutte.

Riksdagen har uppehåll i pleniarbetet en vecka till, men flera riksdagsutskott har ändå sammanträtt på grund av krisen, inte minst inför extrainsatta EU-toppmötet förra veckan.

Grönlandskrisen är över – åtminstone för nu, men den lämnar bestående spår.