Det är april 2009. En kille i min klass berättar för sina kompisar att hans storebror gått med på en hemsida där man kan hitta andra personer över hela världen. Jag tjuvlyssnar intresserat och skapar ett konto i smyg.
Tre månader senare pratar min kusin från Stockholm om samma hemsida. ”Jag har också ett konto där”, säger jag. Kusinen försöker hitta mig genom att stava mitt namn på olika sätt, men misslyckas gång på gång. ”Det måste ha blivit något fel” förklarar jag och byter hastigt samtalsämne.
Felet var inte dålig uppkoppling eller stavningen. Felet var att jag döpt mig själv till Anna Andersson. Det anonymaste namnet jag kunde tänka mig – för jag ville ju inte att någon skulle kunna hitta mig på internet.
Det har hänt en del sedan dess, men förtroendet för Facebook verkar inte ha växt nämnvärt. Kritiken om valpåverkan, datahärvor och fejkade nyheter har knappast hjälpt till i förtroendebyggandet. Det är förstås positivt att techjättarna granskas hårt, men med det sagt: Det är dags att vi alla börjar tänka på Facebook mer som en vän – inte som en fiende. Låt mig utveckla.
Den vanligaste kritiken jag hör i mitt jobb som digital marknadsförare är att Facebook lyssnar på privata samtal. Hallå! Det är ju uppenbart!
Som den gången när du pratade om din semester på Kreta för två år sedan. Och poff – så dök Vings kampanj till Grekland upp, som att någon aktivt placerat den vita sandstranden i ditt flöde. Vilken slump va!
Ledsen att säga det – men Mark Zuckerberg bryr sig inte om dina konversationer med dina vänner. Trots åratal av konspirationsteorier finns det inte ett enda konkret bevis. Det finns däremot gott om bevis på att Facebooks algoritm är rätt träffsäker. Och därför exponerar den dig för relevanta annonser, som bygger helt och hållet på ditt eget beteende.
Det är ganska ofta du kollar en vägbeskrivning eller öppettiderna på något ställe, som gör det enkelt att spåra var du befinner dig geografiskt och vad du är på jakt efter.
Facebook vet om du har gift dig, skiljt dig eller planerar att skaffa barn. Du har troligen surfat på den typen av sidor, läst i forum, kanske börjat följa personer och varumärken som är relevanta för ditt nya liv. Plussar du ihop dessa faktorer så ger det en indikation på att du förmodligen är intresserad av, låt oss säga, babykläder.
Och ibland vet Facebook, till och med snabbare än du själv har tänkt tanken – att det är dags att uppdatera din skogarderob, eller att du är sugen på att testa den nya sommarsmaken på ÅCA:s yoghurt. Hallon! Mmm, måste prova. Och visst börjar dina gamla Nikes se rätt slitna ut?
Obehagligt – eller smidigt? Jag tycker att det är dags att vända på begreppen. Det var ju så längesen du var utomlands, så kanske menade Facebook bara väl när den tipsade dig om en ny utlandsresa? Kanske vill algoritmen bara vara en nära följeslagare, en betjänt, en slav till dina begär? En… vän? Det är dags för fler av oss att göra fienden i fickan till en vän. Den har ju trots allt bott där i över tio år.
Vem vet, kanske är Facebooks tid ändå snart slut – min yngsta lillasyster har inte läst mina Facebook-meddelanden på över fem år. Och den dagen det kommer en ny och bättre tjänst så gäller det förstås att testa sig fram med försiktighet. Om ni inte hittar mig där – testa då att söka efter Anna Andersson.
Text: Siri Lindén
Communtiy manager
