Gästledare: Från jord till bord – vad betyder det för dig?

Det har hänt att man sagt till mig att jag borde ställa upp i val, bli politiker. Men jag kan knappast tänka mig något värre jobb. Att vara politiker i dag är en rejäl utmaning – du förväntas vara påläst om mycket, vältalig och diplomatisk för att kunna driva utveckling för hela samhällets bästa. Du borde även vara visionär, men samtidigt praktisk, för att engagera andra. Och du behöver kunna se flera perspektiv, inte bara ha tunnelseende. Vi vet ju alla hur det kan gå med tunnlar.
En allmän uppfattning verkar vara att jordbrukare gnäller. Och att de ska sluta gnälla, för de får ju stöd. Men en sak kan jag med säkerhet säga om EU:s jordbrukspolitik och stödsystem: det är inte enkelt. Inget stöd kommer gratis, precis varje stöd har omfattande villkor som kräver åtgärder. Stödsystemet är till för konsumenter så att vi ska kunna handla riktig mat i butiken. Att systemet ser ut som det gör är verkligen inte jordbrukarnas påhitt – det kan vi lägga på en mängd politiker och tjänstemän.
Det vi handlar i butikerna i dag är alltmer av industrialiserad ultraprocessad fejkmat med långa listor av innehåll som få ser eller bryr sig om att veta vad det är.

Ofta betalar vi dyra pengar för vatten, socker, salt och tillsatser i stället för att göra våra egna rätter av riktiga råvaror. Ofta har produkterna rest långa (om)vägar och mellanhänderna är många. Snabbmat och snacks har företräde i våra kök framför rena råvaror.
För att lösa lönsamhetskrisen inom jordbruket behöver marknaden fungera – någon måste alltså köpa det jordbrukarna producerar (PTT, 2023). I alla tider har bönder och familjegårdar funnits och alltför ofta tar vi dem för givna. Många människor verkar ha tappat kontakten med naturen och vi är vana vid att kunna handla avokado och annat exotiskt från hela världen varje dag, året runt. Hur kan vi ha blivit så stressade, så omedvetna och så bortskämda?

Lika absurt som det är att äldre män ska diktera vad kvinnliga idrottare ska tävla i för kläder, lika absurt är det att vi förväntar oss att jordbrukarna ska fortsätta producera mat utan skälig lön och möjlighet till vila. Vilken annan yrkesgrupp är så beroende av politiska beslut och myndigheternas handläggning, att man varje år kan få vänta på löneutbetalning flera månader?

Dagens jordbrukare förväntas utföra åtgärder som är bra för miljön, men sämre för lönsamheten. De ska föra bok över varje åtgärd på markerna och övervakas av flera myndigheter. De ska vara administratörer och ekonomer, maskinförare och -reparatörer, tolka lagar och regelverk, förstå biologi och matematik för att få rätt mängder näring och vatten på rätt ställen för rätt gröda. Listan på vad en jordbrukare ska kunna kan göras lång. Finland och Åland producerar ren, högklassig och säker mat – faktiskt bland den bästa i hela EU (Luke, 2023). Den är värd att bevara, eller hur? Men utan lönsamhet och jordbruksföretag med framtidstro finns snart ingen matproduktion kvar. Vad händer då?

Om villkoren och kraven för naturbeten är oskäliga finns det till slut inga ängar där djur betar i landskapet. Om vi väljer att köpa utländska grönsaker, kött och mjölk kommer vår egen landsbygd snart att se ut som en ovårdad uteliggare alla ignorerar och undviker att titta på.

Det enda som vinner på det är viljan att täcka all mark med gräs för att binda koldioxid, men det sker på bekostnad av en hel yrkeskår, naturens mångfald och turisterna som slutar besöka oss och våra gårdar.

Att priserna på mat höjs i butiken beror på många saker. Många hushåll har det tufft och behöver prioritera. Alla vinner om hållbarhet får större genomslag. Om vi värnar om det lokala och miljön samtidigt som vi ser till hela vårt samhälles välmående – då klarar vi oss. Men vi kan inte fortsätta som vi gjort hittills.

Jordbrukarna på Åland gör sin beskärda del för miljön och för samhället, produktionen är hårt reglerad och det görs en mängd initiativ och investeringar för god jordhälsa, vattenvård och biologisk mångfald. Det är dags för andra branscher och framför allt politikerna att se till att fokusera och börja bidra med lösningar som är hållbara för alla.

Jenny Enbär

Vd
Ålands Hushållningssällskap