Ledare
Utbildning i vänteläge. När it-linjen ställs in på grund av lärarbrist står eleverna kvar – i en värld där digital kompetens egentligen borde vara självklar.
iStock
Framtiden finns inte i schemat i höst
It-linjen på gymnasiet pausas. 21 unga som valt programmering får nu börja om. Det är förståeligt – men inte acceptabelt. Vad säger det om Ålands förmåga att bygga framtid?
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
De har klickat sig genom kursplaner, vägt framtidsdrömmar mot scheman och googlat ”hur mycket tjänar en programmerare?”. Kanske sett framför sig en framtid i hoodie, med kaffekopp och kod på två skärmar. Nu får 21 ungdomar veta att deras val inte längre existerar. It-linjen blir inte av, något Ålandstidningen rapporterade i torsdagens tidning.
Och orsaken är inte brist på intresse, tvärtom. Det är brist på lärare.
Det är klart att Ålands gymnasium inte kan trolla fram personal. Att undervisa i programmering kräver kompetens – och konkurrensen om just den är stenhård. Den offentliga sektorn kämpar mot techbolag med helt andra lönekuvert. Det är ett välkänt faktum, och ingen skugga ska falla över skolledningen för det.
Men. När ett helt utbildningsprogram ställs in veckor före antagningsbesked är det ändå något som gått sönder. Det visar hur skör vår utbildningsstruktur är – särskilt inom områden där vi verkligen borde satsa.
För vilka utbildningar har framtiden, om inte just it?
Här pratar vi om en bransch som genomsyrar allt från näringsliv till vård, från offentlig förvaltning till kultur. När den lokala utbildningen inte kan starta – inte på grund av ointresse, utan för att ingen finns som kan lära ut – skickar det signaler. Inte bara till ungdomarna, utan till hela samhället.
”Vi ställer in framtiden i år, men vi hoppas kunna köra i gång igen 2026.”
Det är lätt att förstå. Men svårt att acceptera.
Unga som valde med hjärtat får nu plötsligt trycka på reset. Som en mamma uttryckte det: "Det var en jobbig process att komma fram till beslutet. Nu är valet borttaget." Det är inte alla som orkar göra det igen. Och nej, en plats på merkonomprogrammet är inte en fullgod ersättning.
Det här är inte bara en fråga om en pausad utbildning. Det är en spegel. Den visar oss vad som händer när lärarförsörjningen inte fungerar. När rekrytering blir reaktivt brandsläckande, snarare än strategiskt långsiktigt.
Det räcker inte med att hoppas. Det krävs att ansvariga politiker och utbildningsplanerare tar tag i frågan med större kraft.
Annars kanske nästa linje som ställs in är vår egen framtid.
