Fler sidor av ett mynt

Även jag har följt discgolfbanan i Badhusparken, men från ett annat perspektiv. Det är viktigt att folk rör på sig och är ute i naturen och även ser stadens möjligheter till rekreation, men på vems bekostnad? Man behöver även utvärdera varje bana/anläggning som vi anlägger i naturen och inte bara stirra rakt fram. Om man inte lär sig av misstag och förändrar beslut får vi en odemokratisk maktstyrning.
Discgolfbanan i Badhusparken har blivit en ”helig ko” som man inte får säga något illa om. Här kommer en annan infallsvinkel. Jag läste i Björn Hägerstrands insändare att Doktorsvillan står öde? Märkligt, min fru och tre andra företagare, som alla jobbar inom friskvård, har sina behandlingslokaler i västra delen av Doktorsvillan och så har det varit i flera år.
Byggnadens fasad består av ett stort antal fönster, framförallt på västra sidan. Sedan discgolfbanan öppnade har cirka 15 fönster gått sönder. Tre av fönsten har bevisligen krossats av en frisbee, varav ett fönster i väntrummet och två fönster i behandlingsrummen. Två gånger har det inträffat på kontorstid. Som tur är har ingen befunnit sig i rummet när fönstret gått sönder. Det blir ordentlig spridning av glasbitar när en frisbee går igenom ett 2-glasfönster, även dunket när frisbeen slår i väggen är påfrestande för de som vistas där. Även bilar som stått på anvisad parkeringsplats invid Doktorsvillan har blivit träffade, vilket osökt leder till frågan om ansvarsbiten, om det händer en person- eller sakskada. När det blir kafé där, som planerna ser ut, får man vara beredd att få glasbitar i kaffet om man inte sätter in pansarglas på kulturbyggnaden.
Mikael Lindberg
Brandman, make och byggnadsintresserad.

Ålandstidningen