En liten önskan om fler bänkar längs Strandstigen

Det går knappt en enda dag utan att man får läsa om hur gräsligt många vi pensionärer är och hur mycket vi kostar samhället. Jag som själv är pensionär, kan försäkra att vår högsta önskan är att klara oss själva. Vi vill inte bli en belastning.

Så långt som att förespråka någon ättestupa går vi väl inte – vi älskar livet. Men vi går på vattengympa, vi dansar, går på yoga, sjunger i kör, läser, löser korsord, ser vetenskapsprogram på tv, äter grönsaker, tar bort mattorna hemma för att inte snava på dem, försöker klura ut hur vi ska klara internets mysterier, promenerar. Allt för att så gott det går hålla knopp och kropp i form.

Det där med att promenera, ja. Strandstigen från Gröna Udden till Nya Lillängen är fantastisk med sin utsikt över Slemmern och mäktiga Lembötebergen. Men vi pensionärer blir lätt lite trötta i benen och hjärtat kan dunka lite onödigt mycket så vi skulle gärna vila oss lite nu och då. Jag vet att det finns två bänkar mellan Algrundet och Lillängen men den ena är placerad så galet att utsikten över Slemmern totalt skyms av sly och vass. Den andra är så låg att en pensionär med styva knän inte kan slå sig ner där. Jag har försökt och det enda som gör mig glad efter det försöket är att ingen filmade det!

Så nu kommer min lilla önskan: Snälla Mariehamn! Kan du placera ut en tre, fyra bänkar längs Strandstigen? Ett billigare sätt att hålla inte bara oss pensionärer utan även andra mariehamnare som älskar den stigen glada, nöjda och på benen finns inte.

Ann-Christin Waller, pensionär