Insändare

En kanon för folket?

Skicka in en insändare

För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.

Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).

I Sverige har nu en kanon över allt som tyckts vara väldigt svenskt enligt Tidö-regeringens föresatser just publicerats. Men att gränsen inte går för vad som är svenskt illustreras av att Edith Södergran finns med men till exempel inte Runeberg. Inte förvånande heller att där också finns, vilket jag förutsåg för ett par år sedan, Stagnelius.

Litet svårare är att förstå varför IKEA ska finnas med i en kanon för hela folket? För att det är där svenskar ska handla och inte hos konkurrenter som kanske grundats senare än 1975 som är gränskvalet för närvaro. Men en kanon kanske inte ska ägna sig åt marknadsföring för specifika företag med en redan begränsad konkurrens.

Litteraturen som uppräknas bjuder inte på stora överraskningar och där finns förstås Bellman, Moberg och Lagerlöf och alla de namn vi alla kanske bra känner till men, med säkerhet alla inte har läst eller har för avsikt att läsa.

Men vad är meningen med detta projekt? Att allmänhet och ungdom ska kasta sig över Strindbergs ”Giftas”, den första svenska bibelöversättningen från början av 1500-talet? Det lär knappast ske för Danmark fick åtminstone en litterär kanon i början av 2000-talet inte någon mätbar effekt för deras nationalklenoder. Kanske beskattade medel borde ha ägnats åt skola och bibliotek i stället?

Här finns också en massa arkitektur med som kyrkor och offentliga byggnader som Stockholms stadsbibliotek och man undrar förstås vad människor kan göra av att en kyrka eller offentlig byggnad finns listad som oerhört värdefull mer än att besöka den när man har ärende i närheten eller är avsikten bara att den ska kännas, till vilken nytta?

Men nu ska förstås en ny stiftelse bildas och oklart för mig om de ska få skattemedel för att sköta om dessa byggnader och vad en stiftelse kan göra för litteraturen annat än att trycka upp många böcker som kanske ingen någonsin läser. Men syftet är säkert gott och några akademiker har haft arbete i några år vilket är trevligt för dem men kanske inte till så stor nytta för folket.

Peter Andersson