Om de äldre får välja själva så väljer de demensbyn

Ända sedan jag tillsammans med Margit Holmberg och Gunda Åbonde började jobba med förslaget att bygga en demensby på Ytternäs ängar har äldre människor tagit kontakt med mig och visat sitt stöd för demensbyn. Andelen personer under pensionsåldern som kommenterat förslaget är inte många undantaget många som jobbar inom vård och omsorg.

Efter att fullmäktige beslöt att gå in för Hälsans hus intensifierades kontakterna med äldre personer. Varje gång jag rör mig ute på stan, i matbutiken, på bibban, på WHA, på en konsert eller någon annan allmän plats kommer bekanta och obekanta äldre fram och vill stöda demensbyn. De uttalar bestörtning över Hälsans hus och säger i samma andetag att de vill till demensbyn om deras livssituation så kräver. Utan att ljuga kan jag säga att på en dag kan jag mötas av tre, till och med fyra, kommentarer av detta slag. Med tiden har de blivit hundratals kommentarer till stöd för demensbyn

En dam berättade om sin mor som fick plats på Wigs demensbyn utanför Ystad. I flytten fick hon ta sin katt med sig. Dottern var trygg när hon såg hur bra modern mådde och levde sina sista år på Wigs. En annan dam deklarerade att hon ber varje kväll för mig och demensbyn. Det ger kraft. Jag har också fått höra smärtsamma berättelser om anhöriga som inte haft det bra på särskilda boenden.

Det stora stödet för demensbyn bland de mariehamnare som närmast är berörda har fått mig att tvivla på vår så omhuldade närdemokrati. Hur kan det komma sig att ansvariga tjänstemän och politiker vet bättre än de äldre själva vad som är bäst för dem.

Vilka är de kunskaper och erfarenheter som gör att man inte behöver beakta de äldres önskemål? Detta är arrogans och åldersdiskriminering!

Många av oss som är 75+ kommer att drabbas av någon demenssjukdom. Trots det kan vi leva ett bra liv om vi får ett boende som hjälper oss att njuta av frisk luft, vacker natur och ett aktivt socialt liv med anhöriga och andra med i samma livssituation.

Tror ansvariga tjänstemän och politiker att mera korridorboende i en institutionell miljö är den optimala lösningen för våra behov?

Det tror inte jag och inte heller en majoritet äldre med mig. Vi betalar skatt, vi röstar flitigt och många av oss arbetar frivilligt inom den tredje sektorn. Trots det tas inte våra åsikter och önskemål på allvar.

Margit Holmberg, Gunda Åbonde och jag har på olika sätt försökt få staden att behandla demensbyn som ett reellt alternativ i diskussionerna om ett demenscenter. Varje gång har vi dock mötts av kalla handen. Man hittar på alla möjliga invändningar för att undvika att demenscentret ska behandlas på samma seriösa sätt som övriga alternativ.

Det enda alternativ som börjar stå till buds är en kommunal folkomröstning eftersom de äldres röst hittills inte beaktats av vare sig ledande tjänstemän eller politiker.

Barbro Sundback (S)