Elitistisk syn på kommunala folkomröstningar

I Ålandstidningens ledare 8 oktober går Sandra Widing till ett generalangrepp mot kommunala folkomröstningar och särskilt mot initiativet om en kommunal folkomröstning om var stadens framtida demensboende ska placeras. I ledaren påstås att folkomröstningar slår hål på den representativa demokratin och att kommunmedborgarna är alltför känslostyrda för att klara av att bedöma kostnaderna för sina val. Sedan ingår i ledaren en klart negativ bild av den så kallade demensbyn på Ytternäs ängar.

I min insändare kommer jag att hålla mig till folkomröstningar som en demokratisk metod att öka legitimiteten i politiska beslut. Möjligheten att ordna kommunala folkomröstningar infördes på Åland 1997 under ledning av Roger Nordlund som då var lantråd. Ett år senare satt Roger Jansson på lantrådsposten. Han införde LL om förfarande vid rådgivande kommunala folkomröstningar. Lagen reviderades för inte så länge sedan och man införde en åldersgräns på 15 år för dem som har rätt att delta i ett initiativ till en folkomröstning. Om lagstiftningen gällande folkomröstningar skulle slå hål på den representativa demokratin borde den aldrig ha initierats. Faktum är att lagstiftningen godkänts i demokratisk ordning av lagtinget som är det högsta organet för den representativa demokratin på Åland. Påståendet att folkomröstningar skulle skada den representativa demokratin får därför stå för Ålandstidningen och Sandra Widing. Staden har uppsatt mål för sina verksamheter för tiden 2024 – 2027. Mål 2 lyder som följer: Delaktighet för alla. En kommunal folkomröstning fyller målet optimalt.

Sandra Widing är rädd för folkomröstningar eftersom hon anser att de som röstar i en kommunal folkomröstning är känslostyrda och inte har kapacitet att se till kostnaderna för sina val. Många som deltagit i namninsamlingen är särskilt upprörda över den brist på transparens och ekonomiskt ansvar som beslutet om Hälsans hus enligt dem uppvisar. I stadsmiljönämndens budget för 2026 uppskattas Hälsans hus kosta 20 miljoner att färdigställa till ett demenscenter. Min uppfattning efter att ha talat med hundratals personer som tecknat sina namn på initiativet är att i synnerhet de äldre har mycket stor insikt i både kostnader och oklarheter gällande vad det slutligen är tänkt att Hälsans hus ska bli.

Ålandstidningen och Sandra Widing ger uttryck för en elitistisk syn på folkomröstningar. Hon och Ålandstidningen underkänner stadsbornas kompetens och vill aktivt begränsa en laglig rätt till en kommunal folkomröstning i en fråga som ligger de flesta varmt om hjärtat. Det är bara att gå till sig själv. Vill man om man drabbas av minnessjukdom bo instängd i Hälsans hus eller röra sig fritt i en demensby med undersköna omgivningar och ett aktivt socialt liv. Det vill vi gärna rösta om.

Barbro Sundback (S)