Egen valuta grunden till egenmakt

Det var med stort inkännande jag läste Barbro Sundbacks krönika om Stephanie Kelton: ”En rockstjärna i nationalekonomi” i Ålandstidningen den 20 mars. Att äntligen åtminstone en åländsk politiker –en bland de mest framstående dessutom – tycker sig ha skäl att applådera Modern Monetary Theorys (MMT:s) lära, är enligt min uppfattning en betydande händelse i det här ytterst finansiellt-konservativa öriket. (Förresten Barbro, var vänlig och ursäkta mig för att jag korrigerar din –oväsentliga –felbenämning).

Jag delar Barbros beundran for Kelton, som en av MMT:s mest vältaliga förespråkare med stor talang för kommunikation. Samtidigt som man ju måste minnas bidragen från flera andra, främst Bill Mitchell, Randall Wray och Warren Mosler - MMT:s grundare.

Själv reagerade jag initialt häftigt mot MMT och senare förstod jag att de flesta reagerar så eftersom MMT:s lära går emot hur vi intuitivt tänkar.

Tyvärr lyckas många inte gå vidare utan förblir orubbligt fasta i sina tankesätt. Något som är alltför tydligt hos många politiker. Som exempelvis det fenomen som Barbro hänvisar till: Det universella, helt felaktig, synsättet att nationalekonomi i sitt väsen inte skiljer sig från ekonomin i ett hushåll eller i en firma, utan att det bara är skalan som är annorlunda.

Förklaringen kan ju vara rädslan för att om man öppnar sig för något kontraintuitivt, riskerar man tvingas dumpa allt man hittills trott på. Det gäller i speciellt den stora delen av akademiska ekonomer som dominerar den allmänna debatten och beslutar om karriärutsikterna inom fältet. Även aspirerande nytänkare måste ju äta.

Som Barbro konstaterar handlar MMT om stater som emitterar sin egen valuta. Det är MMT:s viktigaste poäng. Stater som inte ger ut sin egen valuta eller som har gett upp den för en gemensam valuta som medlem i den europeiska monetära unionen (EMU), saknar som följd av detta förmågan för att bestämma om eget lands monetära- eller finanspolitik.

Det handlar ju, med Barbros egna ord om att man måste: ”fråga sig vilken finanspolitik (man) ska föra för att uppfylla sina politiska mål...”. Utan kontroll över den egna valutan har man helt enkelt berövat sig de verktyg som MMT bygger på.

Det är ju inte bara lilla Åland som saknar den makten utan hela Finland. Besluten fattas av Europeiska centralbanken samt Europeiska kommissionen, medan Europadomstolen har sista ordet som inte går att överklaga, varken till jordiska eller himmelska domstolar.

Det som jag häpnat mest över sedan jag flyttade hit är hur det kan vara så att även efter tjugo års erfarenhet har inte den polletten ramlat ner hos fler medborgare.

Robert Horwood

Eckerö