De kommersiella ideer som slutligen lyckas är vanligen de som kombinerar minimala utgifter med maximal inkomster. Discgolf har potential att göra det. Materialkostnaderna är låga och åverkan på naturen verkar vara skonsam och vad detta för med sig kan ge god utdelning.
Stora grupper och rent av turneringar samlar hundratals deltagare (med familjer) som alla ska åka båt, äta smörgåsbord och handla taxfree, bo på hotell, äta ute, tanka, betala avgifter med mera. Dessa åker sedan hem och berättar vilken trevlig upplevelse Åland var samt planera nästa års tripp.
Detta är de direkta konsekvenserna vilket är gott nog, men sen följer, om detta sköts rätt, alla ”sekundära” näringar. Golfarna reser troligen med familj. Dessa behöver sin egen underhållning. Detta börjar på själva golfplatsen. Glass, varmkorv och Ålandspannkaka är självskrivna men också hemsmide, blåst glas och souvenirer av hög klass – saker som inte skrymmer och lätt passar i handväskan.
Det brukar sägas att Ålands ska säljas på sin storslagna natur, närhet till allting och gemytliga småstadskänsla. Detta är visserligen sant men det är mycket bättre om detta blir en bonus som folk, som redan rest hit i andra ärenden, upptäcker själva. Åland blir då deras smultronställe.
Detta ger ett mycket större positivt intryck än en traditionell reklamkampanj för folk tar inte gärna till sig reklambudskap. Men om det redan finns ett intresse för nånting specifikt, som discgolf, drar företeelsen i sig själv folk till Åland. När dessa sedan golfat klart för dagen har de och deras familjer tid att besöka resten av Åland och etablera en förankring för livet.
Egan Södeholm
Down Under