Direkta politiska kontakter stärker Åland 

Att bygga nätverk är viktigt. Att ta plats för att få sin röst hörd är också viktigt. Därför är det glädjande att se att åländska politiker på ett mer aktivt sätt än tidigare tar kontakt utanför Ålands gränser och försöker skapa starkare band till främst beslutsfattare i såväl Sverige som Finland.

Åland är mycket, men framför allt är vi ett litet självstyrt område i en perifer del av Europa. Det betyder att vi måste vara på tårna och alltid söka samarbeten utanför våra egna öar. 

Genom samarbeten och goda kontakter skapas möjligheter, vi får en tydligare röst och blir hörda. Möjligheterna till att utveckla samhället i en positiv riktning ökar också. Därför är besöken av president Alexander Stubb, Sveriges vice statsminister Ebba Busch (KD) och kristdemokraternas riksdagsgrupp och ministrar, finansminister Riikka Purra (Sannf),  Li Andersson (VF), Jonas Sjöstedt (V) och SDP-ledningens besök med partiordförande Antti Lindtman betydelsefulla.

Det är uppenbart att vi lever i tidevarv där inte mycket kan tas för givet. En konstant politisk närvaro krävs för att ett land, en politiker, ett parti eller för den delen även ett företag ska hållas relevant. På intet sätt är detta en lätt uppgift för någon men ändock en viktig del i byggandet av ett samhälle eller ett företag. 

Fenomenet i sig är givetvis inte något nytt men behoven är större än tidigare. Och visst har de åländska politikerna alltid varit medvetna om detta. Allt från gäddfiske med presidenter till centerns sommarting på 80-talet med svenska statsråd som huvudtalare.  Det här har också fortgått men tyvärr fick det sig en ordentlig törn under pandemin.

Besöken visar även att Åland har något att ge. Lärdomar från vårt sätt att sköta saker och ting genom självstyrelsen kan fungera som inspiration men vi kan också stoltsera med att Åland för till exempel Sverige är en viktigare handelspartner än ett flertal andra länder i Europa. Den åländska litenheten har alltså också stora sidor. 

Vi ska inte heller sticka under stol med att det är viktigt ur ett säkerhetsperspektiv att såväl Finland som Sverige tydligt markerar Åland som en del av Norden, Nato och EU. Ett klassiskt sätt att visa just det för potentiella utländska aggregatorer är att besöka regioner på en mer frekvent basis. 

Så vad kan vi vänta av besöken? Även om SDP-basen Lindtman stolt lyfte ett särskilt Ålandsprogram för sin kommande politik så är det handling som räknas – inte ord. Något som blev tydligt när det stolta Ålandsprogrammet föll ganska platt när SDP inte ens kunde tänka sig viga Åland en medarbetarplats till en av sin EU-parlamentariker. Så viktigt var Finlands enda autonomi för de finländska socialdemokraterna. 

Det vi däremot kan konstatera är att det viktiga trots allt är de personliga kontakterna. Att våra politiker har en direkt linje till beslutande politiker både i Finland och Sverige. Då kan vi lyckas få Ålandsfrågorna på bordet.

Att gå via tjänstemän på ministerier och departement är inte alltid en väg framåt. Då hamnar Åland allt som oftast längst ner i högen då den djupare förståelsen för Åland som autonomi tyvärr saknas och andra frågor anses mer prioriterade. Dessutom är det viktigt att ministrar talar med ministrar. Tyvärr har Åland varit dåligt på detta då våra ministrar, lite nu och då på grund av litenheten men även på grund av bristande kontaktnät, förhandlat med tjänstemän på ministerier och departement för att försöka nå resultat.

Det blir fel och det underminerar inte bara den enskilde ministerns roll utan även den åländska självstyrelsen. Därför är alla politiska kontakter av största vikt och sätter Åland på kartan.