Det finns inte bara svart eller vitt

Hur känner man igen propaganda? Ja, nämligen genom hur man får presenterad information. Det händer ofta bland annat genom emotionalisera. 

Man framför ett visst ämne som utvalda experter presenterar som mycket komplext och ofta farligt för samhället. Man inskränker den offentliga diskussionen. Man diskrediterar personer eller grupper och sätter epitet på de som inte delar det rådande narrativet som förmedlas av offentliga medier och makthavarna. Man censurerar andras åsikter och expertis och kallar dem för desinformation eller konspirationsteori. Man är även moraliskt sett på fel sida med resultatet att samhällen klyvs. 

Det är bara EN berättelse vi alla ska följa och förhålla oss till. Den som inte vill marschera med eller underkasta sig grupptrycket är osolidarisk, oempatisk och en fara för sina medmänniskor, sägs det. 

Det goda och det onda mönstret. Man skapar en stor fiende som kan skada allas hälsa eller hotar med döden. Känner du igen det? Minns du det som hände för några år sedan? Mediernas neutralitet och journalisternas oberoende? Hur är det ställt med det då jag observerar en allt mer enkelriktad, ensidig och även felrapportering under corona då och under kriget i Ukraina i dag? Visa dig solidarisk och vaccinera dig! Annars är du en vaccinmotståndare! Ifrågasätt inte Ukrainas kamp för vår frihet! Annars är du en Putinkramare! 

Här ser jag ett stort deficit i demokratin vi annars värnar om, journalisterna värnar om. Och vad är egentligen målet med propaganda? Ja, genom att skrämma folk att få dem att gå med på åtgärder som under andra omständigheter skulle vara mycket svårare eller omöjlig få genom eller skapa acceptans bland befolkningen. Så nej. Det finns inte bara svart eller vitt, ont och gott. Men det finns hopp. Antalet människor som ifrågasätter och börjar informera sig även bortom mainstreamen ökar. De hittar till källor som gör sina jobb helt enkelt. När börjar du med det?

René Janetzko