Dags att fokusera på hur skattetrycket sänks

Skatteintäkterna för de åländska kommunerna ökade 2022 med åtta miljoner enligt statistik från ÅSUB och landade på 128 miljoner. Jo, ni läste rätt. Aldrig förr har ålänningarna betalat så stor kommunalskatt. Ökningen av kommunala skatteintäkter har varit linjär och bevisar med all tydlighet att åländska politiker är mer ivriga på att pungslå skattebetalarna än hitta rationella strukturer som ökar produktivitet och effektivitet.

Hög välfärdsnivå har väldigt lite att göra med dagens orimligt höga skatteuttag. Vår offentliga sektor är överfinansierad men inte kostnadseffektiv, där politiken blundar och skickar fakturan till skattebetalarna. I stället för utveckling har offentliga sektorn fastnat i ineffektiva kommunala strukturer kostsamma att upprätthålla och som kräver ständigt ökande skatteintäkter.

Politiken har försatt Åland i en rävsax, där problem hanteras genom att förlita sig på högre skatteintäkter. Du som skattebetalare tvingas betala dyrt för en ohållbar samhällsstruktur som får allt svårare att se Åland som en helhet. Om utvecklingen i näringslivet gått i samma oproduktiva takt som vår kommunala struktur, skulle vi i dag åka ångbåt till Åbo och tända fotogenlampor för att få ljus i huset.

De rationaliseringsförsök som gjorts har mynnat ut i allt fler kommunala organ som Oasen, KST, skoldistrikt med flera vilka ändå leder till mer byråkrati och skatteslitage än om kommungränser togs bort. Litenheten gör det omöjligt att uppnå effektiva samordningar och rationaliseringsvinster inom den egna kommungränsen.

Den som påstår att god välfärd är beroende av dagens höga skattetryck far med osanning. I dag går en avsevärd del av skatteintäkterna åt till administration, dubbelarbeten och byråkrati. Pengar som i stället borde stanna kvar i ålänningarnas plånböcker, göra det mer lönsamt att arbeta eller ge utrymme för tillväxtstimulerande åtgärder.

Skattetrycket göder offentliga sektorns tillväxt och är förödande för näringslivet och tillväxten som ska skapa välfärdsresurserna. Detta får fortsätta, år efter år efter år och ibland funderas det lite pliktskyldigt på hur förbättra den åländska tillväxten...När lösningen och ansvaret ligger hos politikerna att riva de kommunmurar som hämmar den åländska ekonomin.

Landskapsregeringens ekonomi är hållbar som en fotbollsklubb sponsrad av en saudisk oljeshejk. Ett nytt avräkningssystem som gett intäkter av engångskaraktär på över 30 miljoner samt högre uttag från Paf ger en ögonblicksbild av att det likvida läget ser bra ut, men sanningen är att den totala åländska offentliga ekonomin kräver krafttag.

Landskapsandelarna som går ut till kommunerna är cirka en fjärdedel jämfört med kommunernas skatteintäkter. Problembeskrivningen om att lösningen på kommunal dysfunktionalitet ligger i höjda landskapsandelar känns därför verklighetsfrånvänd. Åland har inte råd att fortsätta doppa huvudet i pytsen med politisk prestige och vägra inse att vi har en välfärdsproduktion som snart kräver lånefinansiering. Finns kommuner som redan knackar på bankdörren.
Är Åland med svag offentlig ekonomi och höga skatter en attraktiv plats att flytta till? Vi kan konstatera att 2022 ökade Ålands befolkning med 15 personer och utflyttningen var rekordstor, drygt 800 personer!
Bort med kommungränserna på fasta Åland, ingenting skulle ha samma positiva effekt för den åländska samhällsutvecklingen och ekonomin. Förhoppningsvis kan fler se behovet i dag än för fyra år sedan.

John Holmberg
Lagtingsledamot (Lib)