Finland är enligt flera olika internationella jämförelser ett av världens bästa länder att bo och leva i. Vårt land är världens mest stabila land och landet med minst korruption. Vi har god förvaltning och pressfrihet. Jämställdheten är central och barnens rättigheter respekteras.
Vi kan dricka vatten direkt ur kranen och luften är ren. Arbete, fritid och familj går att kombinera och naturen är nära. Särskilt ur ett åländskt perspektiv är havet och gröna områden alltid ett stenkast bort och samhället är tryggt och fungerar. Dessa faktorer ligger säkerligen bakom det faktum att 38 procent av Ålands befolkning valt att flytta till Åland och är födda utanför öriket. Åland är en attraktiv plats som lockar både besökare och nya invånare och där man trivs.
Enligt statistik- och utredningsbyrån ÅSUB finns det inflyttade från över 100 olika länder och det talas över 50 språk. Det tycker jag är imponerande för ett samhälle med drygt 30.000 invånare. Enligt statistiken talar 87 procent av Ålands befolkning svenska och det kan kanske ses som en nyckel till fungerande integration. Dessutom är framåtandan och entreprenörskapet starka på Åland.
Språket, kulturen och de lokala sedvänjorna garanterades ålänningarna för hundra år sedan i beslutet av Nationernas förbund. Det är ingen som vill ändra på det här, utan målet är att självstyrelsen ska få utvecklas på den grund som de internationella avtalen utgör.
Vi har det bra här i Norden. I vardagen kan det förstås hända att man fastnar vid små saker, men som på det stora hela ändå inte är de mest centrala. Med krig i Europa och flera miljoner människor som måste fly från sina hem, kan man med fog anse att det är ett privilegium att få bo här i Norden.
Men också i Norden har de senaste åren varit rätt tuffa. Pandemin, det säkerhetspolitiska läget, energikrisen och inflationen orsakar oro. Allt det här har man naturligtvis också märkt av på Åland, men det har märkts att Åland är ett driftigt samhälle som anpassar sig snabbt till olika förhållanden. Ålänningar har liknats vid martallen, som anpassat sig till vinden, vågorna och vädret. Ålänningarna gör det bästa av svåra situationer och klarar sig. Sloganen för jubileumsåret ”hundra år av egensinne” visar att man står på sig.
Ibland tar saker längre tid än man hade räknat med och hoppats på. Reformen med självstyrelselagen innehåller många element som är politiskt och rättsligt utmanande. Det här märks på att projektet har tagit sin tid. Målet är en tydlig och tidsenlig självstyrelselag i stället för den som nu är i kraft, och som varit det i 30 år. Tiden är antagligen inte mogen för att ännu komma i mål med revisionen. Man gör sitt bästa utifrån de utgångspunkter man har, alla som deltar i processerna har gjort och gör sitt bästa utgående från sina utgångspunkter, men ännu har vi inte nått samförstånd i hur vi ska lösa knutarna. För det behövs samarbete och tid. Dialog och förståelse. Det är den fjärde självstyrelselagsrevisionen som nu är under arbete. Också de tidigare versionerna har mognat fram under flera år.
Samarbete är essentiellt. Det är en förutsättning för att hitta lösningar och komma framåt. Det finns olika tolkningar av lagen och det är viktigt att lyssna på sakkunniga. Ålandsdelegationen, domstolsväsendet och grundlagsutskottet i riksdagen är institutioner som kan sin sak och vars ord måste väga tungt. Även om den politiska viljan finns att lösa olika knutar gäller det att också hitta den juridiskt hållbara vägen. Konsekvenser måste bedömas och helheter utredas. Det finns skäl att modernisera självstyrelselagen och göra de ändringar som nu krävs. Arbetet med revisionen måste fortsätta.
Tilliten är generellt hög i Finland. Människor litar på regeringen och den statliga förvaltningen men det finns och ska finnas utrymme att vara av annan åsikt och debattera. Öppenheten och transparensen i vår demokrati gör detta möjligt. Det är viktigt att vi ökar tilliten mellan Åland och rikets myndigheter, som fick sig en törn under pandemin. Vi behöver komma vidare i arbetet med att förnya Ålands självstyrelse. Det är viktigt både för Åland och för Finlands regering.
Minister Thomas Blomqvist
